Någon som vill fira valborg med mig?

Polarna är faktiskt synnerligen tråkiga i år. I stil med "jag skall åka till syrran och hennes gubbe" eller "äta mat hemma hos en arbetskamrat". Att den förstnämndes syster dessutom är 40+ med barn gör bara det hela mer patetiskt.

Just det... den italienska svordomen har ungefär betydelsen "dra åt helvete" men direkt översatt betyder det "en hård hästkuk i din mun".

Tittade lite sporadiskt på Janne Josefssons program igår. Han följde upp ett reportage han gjort 1989 om ett gäng fyllgubbar som startade en förening för att komma på rätt köl igen.

Jag får dåligt samvete över hur vi behandlar våra uteliggare. I bästa fall bara ignorerar vi dom, i normala fall pissar vi på dom. Offentligt.

Jag gör väl det ibland också, men jag försöker. De är faktiskt människor. Sammansatta av exakt samma skrot och korn som du och jag. De känner glädje och sorg. De längtar efter saker. Är ledsna eller lyckliga. Har drömmar och visioner. Precis som du och jag.

Varför måste alla se ner på dom? För att dom dricker T-sprit istället för Chianti? För att dom har otidsenliga kläder? För att dom inte har någon bostad? För att dom inte klarar av att leva sina liv med söndagsstek och tvättstuga? För att dom inkräktar i ditt annars på perfekta liv med sina försök att göra sig en slant?

Nu låter jag som värsta moraltanten men då får jag väl låta så då. Men nån av er kan väl tänka på saken lite grand i alla fall.

"Vi har inget val, vi har inget val,
för om nånting skall ändras,
får vi göra som andra har gjort:
Vi får göra det själva."

Då kör vi.

Skulle köpa en ask huvudvärkstabletter på apoteket igår då kvinnan framför mig i kön skulle lämna tillbaka något hennes make "köpt fel". Så långt är väl allt som det ska. Men tanten i kassan på apoteket visste inte hur man skulle slå in det i apparaten. Så kan det väl vara. Men eftersom ingen hade tid att hjälpa henne stod hon helt sonika och väntade och därmed stoppade upp hela kön i typ 15 minuter. Jag bara begriper mig inte på varför hon inte bara ger tillbaka pengarna och slår in den där grejen efter stängning eller när tid finns.

Roliga affärsincidenter kan man credda min fader för. Vet inte om jag nämnt det i bloggen, men farsan är lantbrukare. Jag vill inte säga att det är på grund av det, men faktum är att han inte åker till "stan" så ofta. Typ aldrig (och när det väl händer åker han till "lantmanna" (Lantmännen)). I alla fall hade han åkt till nån supermerkado i "stan" köpt sina grejer men kom på att han behövde köpa en kasse också. Så han tar en kasse, lämnar fram en krona och står och väntar på att få tillbaka växel på kronan. Måste varit en väldigt rolig syn att se honom stå där med utsträckt hand när kassörskan förklarade att kassarna faktiskt kostar en krona nu för tiden.

Jag var tvungen att ställa mig själv den oundvikliga frågan "är jag en loser nu när jag blivit dumpad?" Jag kom fram till att det snarare är tvärtom. Det är el exo som är los loser.

Så var det med det.

Skall gå till frisören snart. Egentligen skulle jag gått i går men jag stötte ihop med min gamle vän sjuksystern och hans görlie. Fick bli fika och skitsnack istället.

Jag sov över hos min gamle gode vän och tillika ölkamrat igår. Han håller på att bli flintis, eller rättare sagt har han hållit på med det sen han var 20 typ (28 nu). Så han har anammat den rakade frisyren. Gott så.

Ända till jag skall fixa till håret i morse. Hårvårdsprodukter rasar inte direkt ur hans badrumsskåp. Hittade i allafall en gammal flaska hårmousse. Säljs sånt fortfarande?

Frisören kommer väl tro att någon kvarleva från 80-talet har kravlat sig fram för att göra decenniets hårklipp. Men vafan gör man?

Italienarna är för övrigt ena jävlar på att svära. Den som vill kan ju översätta.

cazzo duro di cavallo nella tua boca

Öl igår. Seg idag.

Jag och en väldigt långtida vän tog ett par pils igår och diskuterade lilvet. Deep in deed. Jag vet inte om vi enades om någonting. Jag enades med mig själv att jag behöver någon att ligga med. Typ nu. Jaja, det löser sig väl.

Ett litet problem har seglat upp på grund av min/vår separation. Vem skall ta hand om hunden? (som jag verkligen har fäst mig vid). Det är inte särskilt sannolikt att det blir jag eftersom jag bor i västerås och jobbar i stockholm. Man rastar inte honom på lunchen precis. Men jävlar anamma vad fin han är.

Jag glömde Veronika igår. Veronika är bra. Material? Ne, jag tror inte det. Fast... kan jag bedöma det efter en natt? Om jag får vara lite fördomsfull så tror jag inte, med tanke på hennes yrke, att hon kvalificerar sig rent intellektuellt.

En jävligt konstig och ineffektiv grej är att möten som är satta att pågå en viss tid oftats gör det.

Alltså. Låt säga att man skall på ett möte mellan 15-16, nog fan sitter man av mötet trots att det skulle kunna göras på halva tiden. Egentligen tror jag att det beror på att man just satt ut tiden. För vi svenskar är extremt punktliga. Är mötet mellan tre och fyra... ja då börjar det klockan 3 och slutar klockan 4. Prick.

Men varför bokar man inte möten som är lite svävande tidsmässigt? För att folk är så inihelvitta beroende av sina förbannade kalendrar att de inte kan tolerera ett möte som "börjar efter nio nån gång och tar så lång tid det tar".

Och vad fan tror de som håller i mötena? Blir man rapporterad om man avslutar ett möte 45 minuter innan "utsatt tid"? Näppeligen.

Eller så tycker vi bara om att sitta och löka på möten.

Nu kanske jag är elak men jag tycker att man skall utnyttja de urkorkade mediakåta jävlarna som ställer upp på allting.

Och ja, jag tänker på Linda Rosing.

Man borde bjuda in henne till alla möjliga debatter som hon absolut inte har något att tillföra eller helst inte vet något om. Bara för att kon skall få skrota sig själv efter bästa förmåga. För vi vet alla att hon aldrig aldrig tackar nej. (under förutsättning att hon syns i teve eller hörs i radion)

Sen har han mage att klaga på spektaklet dessutom. Hon blir utnyttjad tycker hon. Det är inte hennes fel att vår bild av henne är "fel". Men så länge hon tackar jag till allting tycker jag tamigfan att vi har rätt till vår bild av henne. Till dess hon själv ändrar den.

Låg och funderade igår över de tjejer som man verkligen velat få. Om man verkligen skulle vilja bli tillsammans med dom. Idag?

Låt säga att man ställde upp dom på rad och sen var man tvungen att välja en. Vem fan skulle man välja? Skulle man välja någon alls?

Bizarrt nog skulle jag spontant säga Helena. Helena var den första jag kysstes med "på riktigt". Ärligt talat så tror jag att det påverkar mina minnen av henne. Sannolikt passar vi inte alls ihop, men det är ändå något speciellt. Känns nästan patetiskt att över huvudtaget överväga Helena. Det är nåt kosmiskt med det där.

Stina då? Hon är gift nu så det är väl adios mañjana.

Linda? ... Linda? Linda är bra. Men jag vet inte om jag kanske egentligen bara skulle vilja rädda henne från hennes sopiga pojkvän.

Anna? Hanna? Agnes?

Det är fan inte lätt att svara på när man inte testat liksom.

Fredrik Ljungberg svarar lite undsmitande när de konfronterar honom med homoryktena "att han inte är homo". Då är han alltså bisexuell. Varje heterosexuell man skulle svara att han var hetero och inte "jag är inte homo" på en sådan fråga.

Det är ju allmänt känt. Tror jag.

ENTJ

Jag är en ENTJ
Extroverted 33%
Intuitive 62%
Thinking 62%
Judging 33%

Enligt detta test: http://www.humanmetrics.com/cgi-win/JTypes2.asp

Här har ni beskrivningen av mig. På utrikiska.

"I don't care to sit by the window on an airplane. If I can't control it, why look?"

ENTJs have a natural tendency to marshall and direct. This may be expressed with the charm and finesse of a world leader or with the insensitivity of a cult leader. The ENTJ requires little encouragement to make a plan. One ENTJ put it this way... "I make these little plans that really don't have any importance to anyone else, and then feel compelled to carry them out." While "compelled" may not describe ENTJs as a group, nevertheless the bent to plan creatively and to make those plans reality is a common theme for NJ types.

ENTJs are often "larger than life" in describing their projects or proposals. This ability may be expressed as salesmanship, story-telling facility or stand-up comedy. In combination with the natural propensity for filibuster, our hero can make it very difficult for the customer to decline.

TRADEMARK: -- "I'm really sorry you have to die." (I realize this is an overstatement. However, most Fs and other gentle souls usually chuckle knowingly at this description.)

ENTJs are decisive. They see what needs to be done, and frequently assign roles to their fellows. Few other types can equal their ability to remain resolute in conflict, sending the valiant (and often leading the charge) into the mouth of hell. When challenged, the ENTJ may by reflex become argumentative. Alternatively (s)he may unleash an icy gaze that serves notice: the ENTJ is not one to be trifled with.

Från http://typelogic.com/entj.html

Stulet från http://tystnadsplikt.blogspot.com/

Lite roligt i all misär i en radiosändning i morse. I terroristattacken i Egypten dog minst 30 personer, 20 egyptier och 3 utlänningar.

Undrar var de resterande 7 kom ifrån... Gröna gubbar?

Hagamannen riskerar att få sparken från Motorcentralen i Umeå. No shit...

Pirates outside

Igår kunde man läsa i Aftonbladet att pirater länsar ditt ICA-kort.

Jag blir så jävla glad att det fortfarande finns pirater. Träben, ögonlapp, krokarm och papegoja på axeln. Där har ni tecknen. Håll hårt i plånboken när ni ser dom.

I gårdagens "outsiders" var finländske Oskar smärtsamt ärlig när han berättade om sina problem i kontakterna med det täcka könet. Han hade nästan fått till det för ett par år sedan på en maskerad när han var utklädd till Darth Vader, men det sket sig tydligen i sista stund.

Lite pinsamt, men det kändes ändå skönt att han hittade lite självförtroende efter en kurs i hur man fixar tjejer i london.

Jag måste få påpeka att det är olidligt värdelöst att min dator hemma har krashat alldeles precis när jag har all tid i världen att spela roliga spel och blogga hur mycket jag vill.

Jag lider av en personlighetsklyvning. Lite som hagamannen fast ofarlig. Nja, den liknelsen låg inte riktigt i tiden kände jag. Men jag skall förklara vad jag menar.

Jag har spenderat förra veckan i Prag. Underbara Prag som jag var bosatt i för sju år sedan. Utan teve eller tidningar jag förstod språket i lyckades jag lära känna Prag bättre än jag känner någon annan stad. Prag är min enda kvarvarande förälskelse (om man räknar bort alla oräkneliga tjejer jag förälskar mig varje dag på tunnelbanan). Jag älskar tjeckerna som är som oss fast utan vår skrytiga jag-är-coolast-i-världen-attityd.

Jag älskar att sitta och snacka med mina vänner som bor där nere. Både tjecker och americanos.

Och det är här personlighetsklyvningen kommer fram. jag tycker jag är en långt mycket trevligare, öppnare, ärligare och snackigare person på engelska än på svenska. På svenska är jag ganska blyg, är rädd för snygga tjejer och kan nedvärdera mig själv på ett helt annat sätt än den engelska varianten av mig själv. Besynnerligt är vad det är.

Jag vet inte, men någonstans i mig bara väntar jag på att få vara den där för jämnan. Skall bara hitta tillfället och landet för min framtida samtid.

Är inte tillfället nu då? Singel och allt. Nä, jag måste få sparken från jobbet först. Vill sig livet riktigt gött så händer det rätt snabbt eftersom det skall sägas upp folk här och jag är synnerligan nyanställd. Tyvärr verkar det dock inte som jag kommer omfattas av detta och då står liksom karriären för dörren till min framtid.

Saknar jag min fd flickvän då? jag vet inte. Jag saknar i alla fall att ha någon som är viktigare än mig själv i mitt liv.

ungar och grejs

Observera att detta är en historia från det riktiga livet.

jag satt och slözappade häromdagen och ramlade över ett sånt här ordgissningslekprogram där man skall ringa in och vinna en massa slantar. Ordet man skulle gissa på var:

"NTEILLIGNESTSET"

Varpå "Hanna" från Norrköping ringer in och gissar på "intelligensitet". Det är tamigfan så roligt att det inte är klokt. Hanna tycker nog att det är riktigt skönt att det typ inte är någon alls som tittar på dessa program. Programledaren kom sedan med en liten "ledtråd" då hon tyckte att alla som var medlemmar i Mensa skulle ringa in och försöka gissa vilket ordet är.

Detta får mig dessutom att tro att de medvetet väljer såna som svarar fel när de ringer in bara för att dra ut på gissningsleken. I det här fallet kan det dock inte varit lätt att hitta någon som svarat fel. Tack Hanna för detta. Trots att det innebär att jag måste pissa på dig i min blogg.

______________________________________________________________
Gjorde nåt sånt där test för ett tag sedan som visade 56% evil. Jag skall komma till det.

Som ni ser så skriver jag innan den 24:e trots att jag skrev att jag inte skulle det.

Alla ni som har suktat och suktat efter mig kan lägga in stöten nu ty jag är nu officiellt singel. Ärligt talat känns det otroligt skönt att få till ett beslut i den här förbannade långbänken.

Igår var jag på påskmiddag hos min faster och farbror. Min kusin närvarade och hade med sig barn från helvetet varav det äldsta (4.5 år gammal) är värst. Så jag talade om för barnet att om han inte skötte sig skulle jag spola honom i iskallt vatten i duschen.

Nåväl. Han sprang runt och stack gästerna med nåt leksakssvärd och jag sa till honom nåt i stil med "kom hit och stick mig då så duschar jag dig i iskallt vatten" och ungjäveln sticker mig ändå (ouppfostrade lilla satunge). Jag greppar ungen, ställer honom i badkaret och sätter på vattnet (dock utan att duscha honom eftersom han redan stårgråter) så jag släpper honom.

Sedan delas det ut påskägg. Föredömligt nog så bjuder ungen på godis ur sitt ägg. Till alla utom mig. Detta påtalar barnets mamma (mon kusin) för barnet och frågar om han inte skall bjuda mig också. På darriga ben bjuder han mig ur påskägget. Jag tackar och tar en rejäl karla-näve ur hans påskägg och tackar igen. NU kan vi snacka hysteriskt gråtande barn. Det finns ingen hejd på det hela, trots att jag nästan direkt lämnar tillbaka alla godisar fortsätter han gråta i säkert en halvtimme.

56% evil... hahaha

Beware barn.

Förhoppningsvis håller sig djävulens ungar ifrån mig hädanefter.

Ni kommer inte att höra av mig på ett bra tag.

Anledningen till detta är att jag idag åker till päronen, vilka lever på stenåldern (=ingen möjlighet till bloggning). Därifrån kommer jag åter på söndag för att direkt åka till Prag.

Kontentan är att jag kommer att vara i bloggbart skick igen måndagen den 24 april.

Ha det bra allihopa tills dess.

//Akut Insikt

Gammal tant?

Gorillabäbis?

Nu är jag tillbaka till mitt rätta jag igen. Behövde bara komma på rätt sätt att tackla det här debacklet med min "flickvän" vilket jag nu gjort.

Jag har helt sonika ställt in mig på att hon inte vill ha mig. Och då är det väl så. Inte mycket jag kan göra åt det (=känns bra). Eller så vill hon ha mig och då visar det väl sig (=också bra).

Jag gjorde en lista för ett par veckor sedan på vad jag skulle göra om jag hips vips blev singel, och eftersom jag betraktar mig som en sådan just nu tänkte jag ge er en update.

1. Börja med innebandyin igen - Har jag inte gjort. Än.
2. Träna bort lite underhudsfett - Jajamensan, tränat hårt hårt senaste dagarna
3. Spela mer dator - tyvärr inte eftersom hon har min dator
4. Göra bloggen fan så mycket bättre - kommer kommer.
5. Jobba mer och bättre - Mer i alla fall, bättre vet jag inte eftersom det var ganska bra från början.
6. Träffa mina långtbortboende vänner oftare - Japp
7. Hälsa på familjen oftare (lite samma sak som punkt 6 eftersom de är långtbortboende) - Åker hem till morsan och farsan idag och stannar där ända till söndag
8. Börja spela bridge - Den punkten får nog vänta lite

Igår handlade debatt om lagförslaget som skulle tillåta utländska kvinnor att komma till sverige för att göra abort. Naturligtvis är det omöjligt att hålla sig till ämnet när det finns abortmotståndare i panelen. Det blev, inte helt oväntat, en debatt om abortens vara eller icke vara istället för en debatt om det är okej att låta utlänningar göra abort på samma regler som vi. (för oavsett så har vi faktiskt rätt att göra abort i det här landet)

Abortmotståndaren kom från en organisation som hette "Ja till livet". När man ser och hör dessa vill jag bara starta en "Nej till livet"-organisation.

Är det bara jag som ser komiken i det här? (det är alltså toplistan över sökord för de som kommit till mig via söksidor)

1. 29.41% jonah falcon penis
2. 13.73% jonah falcon
3. 9.80% världens största penis
4. 7.84% jonah falcon kuk
5. 5.88% jonah falcon penis
6. 3.92% världens största penis kanal5
7. 3.92% lordi
8. 1.96% jonah penis
9. 1.96% sm i lavemang fylking
10. 1.96% sexsak för män
11. 1.96% jonah falcon världens största kuk
12. 1.96% världens största penis kanal 5
13. 1.96% nina yderberg
14. 1.96% jonah falcon penis
15. 1.96% kristoffer appelquist
16. 1.96% bögknull
17. 1.96% världens största penis jonah falcon
18. 1.96% carola hundra höjdare klipp
19. 1.96% jonah falcons penis
20. 1.96% falcons penis

Och så sägs det att Freud överdrev vår penisavund (fallosintresse).

Vad säger det här om min blogg... det känns inte representativt.

Uppdatering:

Och vad säger det om mina besökare? Sicka snuskhumrar.

Vett och Etikett

Jag kan motvilligt gå med på att folk bryter om rulltrappereglerna, eftersom det finns undantag, som jag tidigare skrivit om.

Vad jag dock aldrig accepterar är folk som inte vet hur man uppför sig på gångvägar, trottoarer, passager eller vad som helst där man förväntas gå från punkt A till punkt B.

Jag har några särskilt enerverande exempel:

Exempel 1: två eller flera personer går i bredd så de fyller upp hela bredden på gångstigen. Dessutom går de otroligt sakta så att bakomvarande som går fortare omöjligt kan komma förbi utan att slå ner någon av dem.

Exempel 2:
Barnvagnar. Burn in hell. Tvillingvagnar eller flera vagnar i bredd - må brinna i den eviga skärselden i all evighet.

Exempel 3:
Folk som, till synes, är på väg någonstans och går i något sånär godkänd fart men helt plötsligt bara stannar mitt i trafiken så att man går in i dom bakifrån. Vet du inte vart du är på väg... gå åt sidan och fundera över vart du skall, därefter gå vidare.

Exempel 4:
Att stå och snacka mitt i en vältrafikerad gångpassage (jag tänker närmast på passagen mellan T-centralen och Centralstation i Stockholm). Möter du någon du känner, stig åt sidan, prata med din vän och fortsätt sedan vidare.

Exempel 5:
Som egentligen inte har med de andra att göra... men om du framför en sådan där väska på hjul, försök hålla lite koll även på väskan genom att inte köra på och över andra människor med väskan.

Man kan tycka att jag överreagerar och det gör jag kanske. Men jag tycker att man kan visa lite respekt med sina medmänniskor.

Jahaja. Två nätter på egen hand. Vi har ju naturligtvis varit på varsitt håll tidigare, men känslan är helt annorlunda nu.

Jag tyckte ju att det var en väldigt bra idé detta. Just nu känns det inte som att det var en särdeles fin idé. Känns som jag stålsätter mig varje sekund för att stoppa mig själv att ringa eller höra av mig. Helst av allt vill jag riva hjärtat ur kroppen för att få veta om hon skulle sätta tillbaka det där det hör hemma. Men jag vill nog inte veta. Eller så vill jag. Jag vet inte. Samtidigt vill jag inte att hon skall tro att jag är så deperat som jag är. Jag vill att hon skall komma på att hon gillar mig oavsett vad jag gör, oavsett jag hör av mig eller inte, oavsett hur mycket jag tycker om henne. Jag vill inte påverka eller övertala.

Jag vill bara att allt skall bli bra. Och jag vill att det ska vara äkta.

Ena stunden är jag ganska övertygad om att det kommer sluta lyckligt, nästa helt säker på att det här är slutet. Det är lättare att hålla sig fast vid den sistnämnda. Jag vet inte... kanske har vi någon inbyggd funktion som gör att vi ställer in oss på det värsta.

Jag vet flera som ställer in sig på flygkrash varje gång de flyger. Jag vet såna som förväntar sig att allt skall gå åt helvete hela tiden och blir uppriktigt förvånade när det inte blir så. Jag är ingen sån. Egentligen. Jag är den där jobbigt positive typen som ser goda saker i allt dåligt. Så vad fan är det som händer egentligen?

Blir saker och ting bättre av att jag ältar detta här i bloggen? Nä. Snarare tvärtom. Varför skriver jag om det då? För att jag inte klarar tänka på något annat och något skall jag ju skriva. Ibland önskar jag att hon läste min blogg. Nej det gör jag förresten inte. Eller jag vet inte. Jag vet fanimig ingenting längre.

Okej... låt säga att det går åt helsike. Sannolikt hittar jag väl någon annan som vill tycka om mig tillbaka. Men sånt kan ta tid. Jag har ingen lust att vänta.

MÖRKER.

Thåströms Karenina

Det är nånting du lämnat kvar
En doft av alkohol och sav
Och nåt du aldrig får tillbaks
För på mitt golv bland skärvor o glas
Finns en bit av ditt hjärta kvar

Jag mår så jävla bra. Samtidigt mår en del av mig sämre än någonsin förut. Igår förklarade jag för "flickvännen" att jag flyttar till Stockholm på lördag. På obestämd framtid. Jag flyttar tills hon har funderat över vad som är viktigt i hennes liv. Om jag finns med på listan över viktiga saker.

Efter en tid av iskyla och känslor av att vara bortstött och efter att ha blivit bortprioriterad av mitt hjärtas tjej känns det väldigt skönt att jag tog det här beslutet. Samtidigt som hjärtat värker. Men på sikt är det inget alternativ att befinna sig i något slags mellanläge där hon säger att hon vill ha mig kvar men behöver tid för att hitta tillbaka.

När jag berättat grät hon mot mitt bröst till halv tre inatt. Vi var nästan så där nära och kära som vi var för snart fyra år sedan. Det var osannolikt skönt att känna närheten som jag saknat så den senaste tiden. Känna mig omtyckt. Känna tillhörighet.

Jag vet inte om det blir vi igen. Jag måste börja intala mig själv att om det inte blir så så var det lika bra att detta hände nu och inte om två veckor eller om tio år.

Officiellt tack

Ville bara säga att jag är väldigt tacksam och glad i er som länkar till mig från era bloggar.

När jag får tid skall jag komma och ge er en puss (det går även att välja en öl på valfri pub för dom som inte vill ha en puss).

Varför har inte jag länkat till någon, kan man fråga sig... Jag har några lama förklaringar till det.

Dels för att två av de bloggar jag regelbundet läser har blivit så jävla kassa att de inte är värda att länka till (jag tänker inte nämna vilka det är, men det är inte din morelli eller AÅ). Vanans makt är stor.

Egentligen är det bara två eller tre som jag verkligen gillar, varav två alla redan känner till och den sista vill vara lite hemlig.

Sen finns det ett litet fåtal som jag läser då och då, genomgående dåliga dom också.

Men inte vet jag... kanske kommer här länkar någon dag.

Ja sen läser jag ju såklart dom som länkar till mig´s bloggar förstås och länkar man till mig så är det per definition en bra blogg ;o)

Älskade tanter hatade... alla andra

Vi älskar att demonisera diverse grupper. Män, ungdomsgäng, ungdomar i allmänhet, nu även flickgäng, vänsterkantssympatisörer, miljöaktivister, minkfarmare, politiker, fackpampar, börsVD-ar och så vidare. Alla är onda. Samtliga som inte befinner sig med fötterna djupt djupt rotade i den småländska eller skånska myllan, jobbar på konsum, betalar skatt och lämnar barnen på dagis (minus dom som bor i Sjöbo förstås, för de är också onda) är onda.

Om man skall tro tidningarna förstås. Och det ska man ju.

Men det finns ett riktigt undantag. De gamla. De kan nämnligen inte göra något ont. Gamla tanter och farbröder är alla goda. De dricker kokkaffe, stickar och snickrar, gullar med barnbarnen, köper fina presenter till sin familj och firar guld och diamantbröllop.

Skulle en gammal tant eller farbror göra något, som till exempel såga ner grannens träd (http://www.expressen.se/index.jsp?a=559791) eller bryta mot miljölagarna (http://expressen.se/index.jsp?a=552361) så är brottlingen ingen brottsling utan ett offer för ett ruttet juridiskt system. För tanter är ju inga brottslingar, saftkokande gummor är oskyldiga till vad än de kan ha gjort sig skyldiga till.

Hade det varit en "ungdom" som gjort detta hade tonen varit en helt annan. Och på detta sätter jag mitt just nu rättså värdelösa liv. I dagsläget värderar jag det till 20-lappen jämnt. Hör jag några bud?

Den här hagamannen. Fy faan alltså. Och nu har han mage att gnälla över att Expressen publicerat hans namn och bild på honom. Vad har man för referensramar då egentligen? fast det är klart. Han är ju "oskyldig".

Detta envisa oskyldighetstjatet har enligt mig bara en enda förklaring efter den, så att säga, väldigt starka bevisningen. Han vågar inte erkänna inför sina nära och kära anhöriga att det är han, den fine familjefader, som har krossat en jävla massa liv. Krossat livet för sina offer, för deras pojkvänner, mammor, pappor, barn och andra närstående. Personer som kanske aldrig kan lite på folk igen.

Att han dessutom har gjort livet jobbigt och dyrt för alla uppskrämda flickor, tjejer, damer och tanter i Umeå med omnejd.

För att inte tala om att han misstänkliggjort alla män mellan 25 och 40 i samma område.

Nu är jag kanske överdrivet arg av andra skäl, men såna som han skall fan inte klaga över att han hängts ut i Expressen. Knip igen och ta ditt straff som den man du aldrig varit.

Så var det sagt.

Fan vad jag känner mig dum som skrev detta klämkäcka inlägget:
http://akutinsikt.blogspot.com/2006/03/missnjd-med-livet.html

När jag sekunden senare havererade totalt. Å andra sidan jobbar jag hårt för att förändra saker och ting omkring mig...

Jaja, kram på er.

Energy loss

Jag har väldigt svårt att tänka på något annat än det som håller på att hända på hemmafronten.

När det visade sig att det börjat spricka i fogarna till vårat förhållande var vi ganska överens om att försöka fixa till detta. Därför har jag verkligen ansträngt mig för att bli en betydligt bättre pojkvän (trots att vi ändå var ganska överens om att jag på de allra flesta punkterna redan varit det). Faktum är att jag faktiskt hade förväntat mig en liknande ansträngning från hennes sida.

Eftersom en sådan inte verkar infinna sig var jag tvungen att erbjuda henne min flytt. Nu tackade hon nej, men jag gjorde även klart att om saker och ting inte förbättras från hennes sida tolkar jag det som att hon inte vill att vi skall vara tillsammans och att jag flyttar ut innan lördag i sådant fall.

Och jag kommer inte tillbaka. Jag har gjort klart med henne, ända sedan början av vårt samleve, att jag är av den åsikten att har man gjort slut så har man. Går det så långt som till en separation finns det inget som skulle göra att saken förbättrats såpass att det är värt ett nytt försök. På den punkten är jag benhård.

Jag misstänker även att hon själv dragit ut på detta just på grund av att hon vetat att ett sådant beslut är oåterkalleligt.

Kommer jag att ångra våra dryga 3.5 år tillsammans då? Nä. Tvärtom har vi haft väldigt bra år tillsammans, men att ösa in en massa energi och kärlek från min sida känns jävligt onödigt och bortkastat.

Ni får faktiskt ha lite överseende med att jag inte orkar skriva så mycket just nu.

Jag lovar bättring när hjärtat slutat blöda.

Sliten idag.

Roligast igår var att Johan Mjällby inte först sett den banderoll som rullades upp på norra stå. "Kung Mjällby" stod det där.

Banderollen var ungefär lika stor som en ordinär villa. Måste kännas tryggt att ha en skumögd mittback.