505

Jag blir så jävla sur när jag inte kan hitta den artikel som jag tänker referera till i mina inlägg. Det gör ju att jag eventuellt ljuger.

I alla fall läste jag en "SL slår sig för bröstet"-artikel i en av gratistidningarna nyligen där de plussade sig själv för att deras sätt att få tag i plankare hade gett resultat i form av att färre plankade.

I sig är det väl bra. Har ingen tänkt tanken att det kan ha att göra med att de änkt priset på en enkel i tunnelbanan? Jag menar... för de som åker över några zoner är priset en bråkdel av vad det brukade vara. Ett tips till SL: sänk priset till noll kronor så kan ni stoltsera med noll plankare!

Jag mår på riktigt dåligt av att bevittna Sverige spela fotboll. Inter. Arsenal. Roma. Rennes. Heerenveen. Lyon. Aston Villa. Möter typ big star Healy från Leeds. Leeds är inte vad leed har varit om man säger så.

Fy fan vad jag mår dåligt. Godkänt får: Elmander och Daniel Andersson. Kuksugarbetyg får: Ljungberg, Zlatan (jag älskar dig ändå, alltid)... ni andra... nä fy fan.

2-1 och Mellberg "bryter" näsan... gå inte ner med D Andersson som back och skicka in en offensiv (rosenberg?) spelare... nej nej.

504

Handels kommer ingenvart i förhandlingen om det nya avtalet. Tydligen. Kunde inte bry mig mindre. Men... det får mig att fundera kring fackens vara eller icke vara. Igen.

Ja ja, jag vet, man får inte fundera över om facken skall få finnas eller inte, jag vet. Det ÄR en helig ko.

Innan jag börjar. Jag har ofantligt svårt för personer som är involverade i alla typer av sekt-liknande sammanslutningar. Det kan vara facket, alla typer av religionsbaserade sammanslutningar, eller pyramidspel i stil med Herbalife eller för den delen gamla plastparty-grejen. Gemensamt med alla dessa är att de är väldigt trångsynta vad gällande eget tänkande. Har väldigt svårt att acceptera att något kan vara på ett annat sätt än den gemensamt "beslutade" sanningen (inom det område de figurerar naturligtvis). På något vis verkar det som om människan har ett behov av att ha någon som säger till dom "så här är det och du behöver inte fundera över om det vi säger är riktigt, för det är riktigt." I och för sig soft, men också fördummande och det är i det jag tror min avsky ligger.

I alla fall. Facken har det inte lätt nu för tiden. De skall förhandla fram så bra löner som möjligt åt sina medlemmar. Sedan en tid tillbaka (gäller både borgerliga och socialdemokratiska regeringar) för Sverige en låginflationspolitik. För att hålla inflationen nere måste man hålla löneökningarna på en beskedlig nivå. Med sossarna vid makten tror jag det varit enklare (om än jävligt frustrerande för fackförbunden) för de stora LO-ansluta facken att "tvingas" acceptera dessa politiska mål. Kom inte och säg att socialdemokraterna inte har inflytande över LO-förbunden. Nu är det samma inflationsmål (och jag tror faktiskt inte att sossarna är så dumma att de sabbar den inflationspolitik de själva står för bara för att ställa till jävelskap för borgarna) och facken står där igen med strandade avtal.

Så här kommer det att fortsätta. Därför måste man fråga sig om facken verkligen skall ägna sig åt löneförhandlingar åt sina medlemmar! Kanske skall de försöka fokusera på de andra bitarna som är av mer arbetsrättslig karaktär. Men vad händer med de stackars medlemmarna då? De stackarna som inte kaan förhandla om sin lön själv? Ja... de får väl börja lägga manken till så de har nåt att komma med på nästa löneförhandling. En arbetsgivare är beredd att betala för de anställda som tillför firman något. Svårare än så är det inte.

503

Hade dokumentären om Göran Persson sänts innan valet hade det inte funnits någonting som kunnat stoppaa mig från att rösta på honom. Ja, jag är så flat i min politiska analys. Jag röstar på en person, aldrig på ett parti.

Det har visat sig att Persson är en fantastisk person. En ledare som vågar ställa krav och som dessutom vågar konfrontera den som inte uppfyller de högt ställda kraven. Ofta med raka och, för honom, helt ärliga åsikter. Det är inte alls konstigt att dom som inte uppfyllt hans höga krav har velat få väck honom på mer eller mindre smutsiga sätt.

Visst. Man kan ju leverera åsikter på mer eller mindre smidiga sätt. Jag är dock av den typen som hade älskat att jobba ihop med en som Persson. Om jag inte klarar vad som förväntas av mig vill jag veta det. Den som talar om det för mig får visst överdriva eller använda personangrepp om den vill det, det tycker jag bara blir komiskt. Men det är väl ingen hemlighet att politiker i allmänhet inte är våra största komiker precis. Frågan om de ens förstår sig på satir eller ironi. Nu tror jag inte Persson var varken satirisk eller ironisk i någon av sina kommentarer. Jag tror han bara var ärlig. Jag tror dessutom haan i mångt och mycket har rätt. I alla fall om jag får vara enväldig domare. Mona Sahlin är ett utomordentligt dåligt val som partiledare. Jag hade haft större tilltro till både Karin Jämtin, Marita Ulvskog eller den egentligt självklara efterträdaren Margot Wallström. Margot hade verkligen kunnat bli en vinnare i den nya socialdemokratin. Trist när saker inte funkar som de ska.

Jag tycker dessutom Anitra Steen verkar vara en alldeles förtjusande kvinna.

Ungefär en gång vart femte år blir jag illjävligt sarkastisk, nedlåtande, irriterande och jobbig när jag är ute. Lägg därtill ihärdig och envis. Vanligtvis letar jag då upp ett lämpligt offer och trakasserar honom (det är som regel en honom) för det jag tycker han är löjlig för. Gången innan vakterna på X som fick mig gripna av polisen var det en stackare på Skeppet i Visby jag tyckte hade en löjlig frisyr och detta var jag tvungen att reda ut, upprepa, tjata, ifrågasätta och håna honom för en hel kväll. Jag borde fått stryk den kvällen. Jag har ännu aldrig fått eller gett stryk. det är en grej jag är glad över.

Vakterna på X från i fredags ville nog väldigt gärna ge mig stryk. Jag är glad att de inte gjorde det. Men någonstans i mina sarkasmer (för jag uttrycker mig alltid väldigt vänligt) förefaller jag väl harmlös.

Det känns som jag lever för kickarna här i livet just nu. Jag är trots det ingen kicksökare. Men de små grejerna. Att ta den där cigaretten trots att jag inte röker och få en nikokick så det susar i huvet. Fyllan på helgen. Att satsa mer än jag egentligen vill på Black Jack. Att få ligga med någon. Att klara nåt svårt på jobbet. Att hitta en väg hem från jobbet som är mer effektiv än den jag annars går. Att bli uppskattad av någon jag gillar. Att få beröm jag inte väntat mig. Att få ge någon orgasm. Att ge komplimanger eller uppskattning till någon som ärligt uppskattar det.

Att bli gripen av polisen ger mig ingen kick. Jag är de löjliga kickernas man.

Jag vill varken hoppa varken fallskärm eller bungyjump. Jag vill inte göra farliga saker över huvud taget. Såna kickar är jag inte ute efter.

Egentligen vill jaag bara bli kär.

501

Mannen är fortfarande yrvaken och en aning disorienterad när den blonda polisen sätter ner en blå plastback framför mannen med ett kort "här har du dina saker". På vägen bort till disken hinner hon ångra att hon blev polis, de här jävla natt- eller tidiga morgonpassen. Mannen hinner tänka att hon är på tok för snygg för att vara polis. Hon plockar upp ett papper och börjar läsa högt ur någonting som förefaller vara en polisrapport.

- Du blir hämtad efter ett samtal från vakterna på X av polisen. Enligt uppgift vägrade du lämna stället trots ett flertal uppmaningar. Polisen kör dig till din bostad. En halvtimme senare får samma polismän rapport om att du är tillbaka och stör vakterna på X. Polisen hämtar upp dig och du får tillnyktra i fyllecellen. Stämmer dessa uppgifter?

- Är klockan fem på riktigt?

- Ja

- Ni är fan inte riktigt kloka.

- Jag kan bli en aning sarkastisk ibland när jag dricker.

Jubileum!

Postning nr. 500 på Akut Insikt. Bara så du vet.

En ständigt återkommande debatt gäller huruvida man skall förflytta mobbaren eller den mobbade från skolan när det förekommit omfattande mobbning. Historiskt sett är det det mobbade som fått byta skola. Men det kanske blir ändring på det.

Jag tänkte i alla fall dra lite paralleller, som i och för sig inte är klockrena, men jag anser ändå att det är paralleller man kan dra.

Historiskt sett har vi låst in våra brottslingar (jmf mobbaren) i fängelser. Av flera orsaker; i preventivt syfte, för att skydda övriga medborgare från denna brottling och för att avskräcka oss andra för att göra samma sak. Tänk er följande istället: Vi låser in alla brottsoffer (jmf den mobbade) så de slipper bli utsatta för fler brott. Ett problem kan dock uppstå om det inne på anstalten för brottsoffer sker ett nytt brott begått av ett annat brottsoffer. Vart skickar vi då den dubbelt utsatte? Maximum security brottsoffer-finka (för att riktigt vara säker på att inte utsättas ytterligare)?

Helt plötsligt ter det sig ganska naturligt att inte flytta den mobbade, eller hur.

När vi ändå är inne på fängelser. Vi tror att vi är så jävla upplysta vad gäller varje människas lika värde. Varför bryr sig inte du och jag oss lika mycket om de brott som förekommer inne på anstalterna? Knarkbrott, misshandel, mobbning, mord eller mordförsök. Av naturliga skäl kan den listan göras väldigt lång. Vi bryr oss inte eftersom vi anser att de här som sitter inne förtjänar att själva bli utsatta för brott ---> de är mindre värda än oss "fina" på utsidan.

Eller tänk er följande: någon kidnappar ert barn och ger er två alternativ:
1. Vi dödar ditt barn
2. Vi dödar två andra barn (som du inte känner) i samma ålder

Så var det med människornas lika värde. Det är bara rent skitsnack. Skitsnack så länge man själv behöver ta ställning i praktiken. En floskel man kan slänga ur sig så man själv känner sig som en fin och rättskaffens medborgare. För javlar anamma om du råkar säga att alla människor INTE är lika mycket värda... då du... du får du smaka käppen.

Samma arbetskollega som pratade om skosnörena höll en liten monolog vid lunchen idag.

"jaaaadå, det här med hypnos det fungerar. Det är helt säkert. Säger de till en att kan skall hoppa som en kråka så hoppar man som en kråka. Man kan till och med prata andra språk om man är hypnotiserad. Om de säger till en det. [...] fast jag tror man skall vara försiktig med såna där saker"

Henne skall jag hålla utvecklingssamtal med nästa vecka. På riktigt alltså.

Om vi bortser från Åhléns i Stockholm city. Vem handlar på Åhléns? Det måste vara Sveriges mest profillösa företag. Jag gav mig in i en diskution igår med en Åhlénsanställd som jag från början visste var dödfödd gällande detta. Och inte bara vem handlar där utan vad handlar denne vem där? Jag kan inte komma på en enda sak jag skulle kunna tänkas köpa där Åhléns vore den första affären jag går till för att införskaffa denna sak. Detta trots att Åhléns har "allt, som den anställde uttryckte det. Varför skulle jag köpa nåt av försäljare i form av gråa damer med fotriktiga skor som för länge sedan gett upp hoppet om ett jobb de gillar? Som går och väntar på nästa handels-strejk typ?

Vad ser vi i reklamväg från Åhléns då? Man ser tevereklam med bengtmagnussonröst som säger åt oss att vi skall köpa "biosuccén" Pirates of the Carribean 18 eller Anna-Lotta Larssons "kritikerrosade" senaste platta. Av princip köper jag varken filmer eller skivor det görs reklam för. Bra musik och bra filmer säljer sig utan bengtmagnussonröster.

För egen del behöver inte Åhléns finnas. Bör Åhléns finnas? Har jag fel? Är det tvärtom så att Åhlens fyller ett stort behov för de som inte vet vart man annars köper saker? Som tycker det är bra att kunna gå till ett ställe som har "allt", men som inte är bra på nåt?

Känns som jag skrivit Åhléns en miljard gånger i det här inlägget. Till och med apostrofen är jobbig.

Jag skrev för ett tag sedan att jag vill ha allt i en och samma apparat (kamera, mobil, mp3, fjärrkontroller, dator och så vidare).

Salling Clicker är ett litet (och väldigt roligt) steg på vägen dit. Det är ett program man installerar i sin telefon så du kan styra en del funktioner på datorn via bluetooth-funktionen. Till exempel spela upp musik i windows media player. Det särskilt fina är att du i displayen på mobilen ser vilken låt som spelas. Du kan även få fram hela playlisten och välja en annan låt, höja och sänka ljudet och en massa andra funktioner. Grymt bra (äntligen kan man slänga ut stereon).

Sedan finns det lite andra funktioner i datorn du kan styra såsom powerpiont, iPod, styra musen (vad nu det skall vara bra för om man inte sitter vid datorn) eller helt sonika stänga av datorn. Jag har precis börjat utforska alla bluetooth-finesser men en annan sak som är intressant är en liten funktion som gör att datorn går i låst läge när man är utanför räckvidden för bluetooth. Det vore ju väldigt finurligt för företag som har problem med att de anställda inte låser sina datorer vid luncher, toabesök osv.

Såg Alpha Dog igår. Jag gillar att se bra filmer jag inte vet någonting om innan jag ser dem. Jag visste inte vad den handlade om, hade inte läst några recensioner, hade inga förutfattade åsikter om filmen. Den var förvånansvärt bra. Jag gillar särskilt filmer där bovarna inte framställs som bad guys. I Alpha Dog är de som skall bli bad guys värsta good guysen. Skådespelarinsatserna är mycket bra, till och med Justin klarar sig utmärkt. Storyn baserar sig på Jesse James liv fast i nutid. I och med att busarna är så himla goda och fina gör man tittaren på ett väldigt snyggt sätt medveten om att det kommer att hända nåt mindre bra då det dyker upp små texter när nya personer träder in i handlingen (typ witness nr. 7 osv). AI rekommenderar: se!

Expressen: Nu slåss de om SM-guld... - alla tror på SM-guld.
En skall bort. Gissa vem. Detta är komik mina vänner.

Vad poängen är med att ha en politisk debatt ett halvår efter valet mellan oppositionsledaren Mona "jag talar till alla som om de vore barn" Sahlin och Fredrik Reinfeldt fattar jag verkligen inte. Naturligtvis tittade jag inte på fanskapet. Jag hoppas att ingen gjorde det. Vem fan bryr sig?

Idag fick jag kämpa hårt för att stänga igen öronen när en kollega berättade väldigt ingående hur hon lärt sig "ett specialsätt" att knyta skorna på så knuten inte går upp. Hon till och med visade hur det skulle gå till med stropparna på hennes munkjacka. Man skulle göra tvärtom mot som vanligt, istället för att lägga det ena snöret över det andra skulle man lägga det andra över det ena. På fullaste allvar.

Ibland blir viljan att fråga folk om de är dumma i hela huvudet jävligt stark.

På något vis måste jag ge cred till snubben som försökte planka IN i tunnelbanan under pågående kontroll häromdan. Tyvärr gav "vakterna" på SL eller Connex, eller vilka det nu är som sköter kontrollen, ingen vidare cred för tilltaget. Killen satsade, och hoppade över spärrarna och satte iväg i full fart och hade väl som plan att springa ifrån dom. Dom var för många. Men cred skall han ha. Idiot? Javisst.

Det är nåt visst med dofter. En doft kan ta mig tillbaka i tiden på en tiondels sekund. Känna igen vart jag var och med vem. Fast här och nu. Idag. Fascinerande. En doft kan träffa mig rakt i hjärtat och jag är den där olyckligt käre femtonåringen igen. Femton år senare. Som om ingen tid alls gått. Det är väl det närmaste en tidsresa jag kommer.

Jag har på senaste tiden vid flera tillfällen drömt så starkt att jag kan flyga att jag, när jag vaknat, varit helt säker på att jag kan det på riktigt. Bara jag koncentrerar mig tillräckligt hårt.

J-dog tog den här bilden med min mobilkamera (K800i) på tunnelbanan. jag vet inte vem det föreställer men han sitter rakt bakom mig och zoomen är på max.

Jag är rättså på det klara på vilka jag älskar redan första gången jag träffar nån. Jag gillar det och ogillar det kraftigt. Jag ogillar det när den jag älskar inte älskar mig tillbaka. jag ogillar det när den jag inte älskar älskar mig. Jag gillar det skarpt när den jag älskar mig älskar mig tillbaka. Jag vet inte om jag än så länge varit där... men i alla fall.

Jag och lillebror som men in black efter gårdagens begravning. Jag är till vänster. If you can´t tell left from right... hold your hands in front of you with the palms facing away. The hand where the thumb and the index finger forms an L is you left hand.

Jag har nu köpt den svarta kostymen. Begravningen är i morgon.

Det här med melodifestival känns plötsligt väldigt passé. Men i alla fall. Jävla folk. Ni skulle ha skickat Måns. Men jag ansåg ju att BWO skulle ha åkt i fjor och det gick ju bra med Carola också.

I alla fall placerade svenska folket (och ett antal piss-juryer som enbart finns för att Christer "Stasi" Björkman vill att det skall verka lite mer spännande än det är) samma tre bidrag i topp som jag. De två jumbosarna var vi också överens om. Jag kan inte låta bli att tycka att det här är lite komiskt. Eller det är mer obegripligt än komiskt.

Positivt var att Sarah Dawn Finer var balladvinnare. Kul för en väldigt duktig sångerska. Att Marie Lindberg slår Sonja (i och för sig med endast 8 poäng) måste vaara nåt fel. Jag beskyller tidigare nämnda jurygrupper.

I alla fall. Har känt mig ganska låg ett par dar. Jag vill ha en tjej som jag vill ha som vill ha mig. Nu. Jag är inte så kräsen. Hon får gärna vara mörkhårig, smart, smal, snygg och kåt.

Jag såg Sigge Eklund på teven häromdan. Han är tydligen bloggkung (även om han då inte ville veta av att det fanns några kungar eller prinsar i bloggvärlden). Jag önskar att jag aldrig sett honom på teven.

Anledning:
Jag gillar verkligen det han skriver och det han gör/gjort i bloggvärlden. Men make till tråkig och intetsägande, politiskt korrekt och undanglidande framträdande får man leta efter. Dessutom (till hans försvar måste nämnas att de två reportrarna var oerhört dåligt pålästa) var han ganska mästrande. På ett, för mig, obehagligt sätt.

Inte vet jag, han kanske inte alls är så i "verkligheten" men för mig är detta korta inslag min verklighet av honom och jag önskar att min verklighet av honom, precis som tidigare, bestod av det han skriver.

Irreversible.

Ett rätt av två så här långt.
Jag förundras över att Sonja Aldéns "seger" i andra chansen var en skräll i media.

Som jag skrivit vid tidigare tillfällen blir jag förbannad när media haussar en artist framför en annan när svenska folket skall rösta på saker och ting. Aftonbladet drev en väldigt intensiv kampanj för Tony Rickardsson häromåret och nu tjatas det om hur stora favoriter The Ark är och att de redan har vunnit. Jag tycker inte att det är fair play. Men jag vägrar gå med på det trots att jag vet att massor röstar på The Ark bara för att de är favoriter. Det ligger i människans natur att vilja vara på det vinnande laget. Så här ser slutställningen ut på lördag om jag vore christerbjörkmandiktator (vilket jag borde vara).

1. Måns Zemmerlöw - Cara Mia
2. The Ark - The Worrying Kind
3. Andreas Johnsson - A Little Bit Of Love (i kraft av bra startnummer och förra årets succé)

Efter dessa tre kan det egentligen sluta hur som helst, förutom att Anna Book och Tommy Nilsson kommer sist. Men gissa kostar ju inget.

4. Sonja Aldén - För Att Du Finns
5. Sebastian - When The Night Comes Falling (pga enda lite rockigare soundet... rock... jaja)
6. Sarah Dawn Finer - I Remember Love (förtjänar egentligen bättre, men det finns inte plats för fler ballader än Sonjas)
7. Marie Lindberg - Trying To Recall (i kraft av att vara nya gullungen)
8. Sanna Nielsen - Vågar du, Vågar jag (22-åringen som gett alla 40+ are ett ansikte)
9. Anna Book - Samba Sombrero (jag verkligen avskyr låten, artisten och hela faderittan...)
10. Tommy Nilsson - Jag Tror På Människan