503

Hade dokumentären om Göran Persson sänts innan valet hade det inte funnits någonting som kunnat stoppaa mig från att rösta på honom. Ja, jag är så flat i min politiska analys. Jag röstar på en person, aldrig på ett parti.

Det har visat sig att Persson är en fantastisk person. En ledare som vågar ställa krav och som dessutom vågar konfrontera den som inte uppfyller de högt ställda kraven. Ofta med raka och, för honom, helt ärliga åsikter. Det är inte alls konstigt att dom som inte uppfyllt hans höga krav har velat få väck honom på mer eller mindre smutsiga sätt.

Visst. Man kan ju leverera åsikter på mer eller mindre smidiga sätt. Jag är dock av den typen som hade älskat att jobba ihop med en som Persson. Om jag inte klarar vad som förväntas av mig vill jag veta det. Den som talar om det för mig får visst överdriva eller använda personangrepp om den vill det, det tycker jag bara blir komiskt. Men det är väl ingen hemlighet att politiker i allmänhet inte är våra största komiker precis. Frågan om de ens förstår sig på satir eller ironi. Nu tror jag inte Persson var varken satirisk eller ironisk i någon av sina kommentarer. Jag tror han bara var ärlig. Jag tror dessutom haan i mångt och mycket har rätt. I alla fall om jag får vara enväldig domare. Mona Sahlin är ett utomordentligt dåligt val som partiledare. Jag hade haft större tilltro till både Karin Jämtin, Marita Ulvskog eller den egentligt självklara efterträdaren Margot Wallström. Margot hade verkligen kunnat bli en vinnare i den nya socialdemokratin. Trist när saker inte funkar som de ska.

Jag tycker dessutom Anitra Steen verkar vara en alldeles förtjusande kvinna.