Måns vinner hela skiten. Nu vet ni det.
Sonja Aldén går vidare från andra chansen. Så vet ni det.

Tanken är väl att man skall skaffa barn. Jag tror att jag aldrig riktigt planerat att skaffa barn med den jag har för avsikt att leva resten av livet med. I alla fall är det inte självklart. Med risk för att slaktas av alla som menar att barn skall tillverkas i kärleksfulla förhållanden. Men jag har funderat mycket på om det inte vore klokare att skaffa barn på ett icke kärleksbaserat vis. Varför skulle man inte kunna välja ut någon som man anser skulle vara den perfekta andra halvan av sig själv och skaffa barn med denne, utan att för den skull ha några planer att dela resten av livet?

Barnet lär ju älskas av båda föräldrarna oavsett. Inget ont blod. Jag vet inte. Finns det egentligen några andra betänkligheter än sedvänjan? Jag har inte riktigt funderat ut vem som skulle kunna vara en bra kombination till mig själv som förälder, men smart och över 1.70 och relativt atletisk tror jag är något av utgångspunkten. Visst låter det sterilt och trist! Det låter lite 40-talstyskland kan jag erkänna. Men man ser vad man vill. För att förtydliga kan jag meddela att hon får ha sitt ursprung från vart som helst, det är inte det viktiga.