Till er som skrivit "bla bla bla pressetiska regler att inte skriva om självmord bla bla bla" Vart var de pressetiska reglerna när Mikael Ljungberg hängde sig på toaletten? (37 artiklar i Aftonbladet på "Mikael Ljungberg + självmord" och 17 på expressen).

Nog om det.

Jag är lite förkyld. Ganska glad. Eller tillfreds. Jag har funnit ett ganska skönt jämviktsläge i allt skit med damer hittan och dittan. Träffar nu den betuttade och enkom henne. Dessutom uppskattar jag umgänget. Hon är söt, trevlig och vi talar med varandra på ett särdeles otvunget sätt. Nu kommer väl hon inte att läsa detta, men ur någon slags historisk sanning så har hon lite större bröst än jag normalt uppskattar. Det märkliga i det hela är att jag för inte så länge sedan satte upp det som ett absolut krav på framtida flickvänner; att de inte skulle ha (jag vet vaga begrepp) för stora bröst. Hon har verkligen verkligen väldigt väldigt tjusiga bröst. Storleken till trots, och det är väl där poängen ligger. Jag är lite löjlig på det viset. Fredag-lördag-söndag tillsammans. Är vi ihop nu? Jag vet inte. Jag hoppas det. Jag vill. Just nu. Fast jag vet inte... jag har svårt att ta in att folk gillar mig tillbaka. Jag har svårt att fatta. Jag tror att hon inte gillar mig som jag gillar henne. Det är väl det där med självkänslan som inte är som det ska antar jag.

Men jag orkar inte analysera det ytterligare. Jag erkänner också att jag skulle bli besviken om det här inte är på samma allvar som för mig. Och jag får den känslan. Fast jag vet inte varför. Inget tyder på det. Allt tyder på det. Jag är en svag människa när det kommer till kärlek.

Vet att jag är egocentrerad. Men jag vill få ordning på detta nu. Det är dags för det.

Jag är över trettio.