Akut Insikt

måndag, oktober 30, 2006

kvinnoförtryck.

Med risk för att jag med kofot hamrar in vidöppna dörrar tänker jag resonera vidare i jämställdhetsfrågan. Sist tyckte jag det var skit att bröstcancer var viktigare än alla andra former av cancer, idag tänkte jag fokusera på något så 1400-tal som kvinnofridslagen.

Vi har alltså i Sverige något som kan kallas kvinnofridslag. Lagen är ingen egen lag utan en brottstyp i brottsbalken. Saxat från BRÅ (brottsförebyggande rådets hemsida) Ni behöver egentligen inte läsa igenom lagtexten eftersom jag tänker förklara vad jag menar efteråt... men i alla fall.

"4 a § Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om gärningarna varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (1998:393)."

Det är alltså ett brott att som kan kallas fridskränkning som du kan få upp till sex års fängelse för. Och om detta brott utförts av en MAN mot en KVINNA så är det kvinnofridskränkning. Av vilken anledning är det motiverat att ha två lagar för samma sak? Kränker du en persons frid (om du inte är man) kan du bli dömd för fridskränkning (upp till sex år). Kränker du en persons frid (om du är man och offret är en kvinna) kan du bli dömd till kvinnofridskränkning. Du kan aldrig bli dömd för mansfridskränkning.

Visst. Det är hårklyveri. Inget snack om saken. Men eftersom straffsatsen är exakt densamma. Brottet detsamma. Offret en människa i båda fallen. VARFÖR ha distinktionen? Varför måste lagstiftaren implicit (icke uttryckligen) utmåla kvinor som extra utsatt?

Nu är det kanske så att kvinnor ÄR extra utsatta, men lagen skyddar ju dem ändå. Som jag ser det så är det enbart ÄNNU mer förtryckande att specificera lagen för "det svaga könet", för det är just vad lagen gör. Pekar ut vem som är stark och vem som är svag. Vem som är skurk och vem som är god. I grund och botten.

kanske har det ingen betydelse, men jag tror allt sådant här har betydelse när män och kvinnor ser på varandra i samhället. pekar samhället ut de svaga blir de svagare av det. Allt sådant här medverkar till mäns förtryck mot kvinnor trots att intentionen sannolikt är den motsatta.

Eventuellt har jag fel, men jag vet inte.

söndag, oktober 29, 2006

Några säkra tecken på att du varit på 50-årsfest kvällen innan:
1. Du har blåmärken på knäna
2. Du har uppskrapad handled
3. Du har ont i näsan
4. Du vaknar liggandes åt fel håll i sängen
5. Du har ingen aning hur föregående punkter tillkommit

fredag, oktober 27, 2006

Den 15:e maj gjorde jag min svarta lista. Jag är uppriktigt stolt att kunna meddela att jag inte läst en enda rad av någon av dessa svartlistade personer. Over and out.

Politiker nästa. Eller kanske journalist.

Den här bloggen har ju blivit värsta politikbloggen (hahaha). I alla fall.

Den första borgerliga budgeten sedan stenåldern lades för en liten tid sedan. Sedan dess vet jag inte hur många tidningsartiklar jag läst i stil med "en budget för de rika" eller "budgeten sämst för de som har det svårast" och så vidare. Stort i svart på löpsedeln. Vad handlar det om då?

Jo, för artiklarna beskriver eller räknar ut vad respektive inkomstgrupp tjänar på den nya budgeten i kronor och ören. Till exempel "den ensamstående tvåbarnsmamman tjänar 488 kronor per månad på den nya budgeten" och "den gifte höginkomsttagaren tjänar 956 kronor ..." jaja ni fattar. Detta blir då per definition DÅLIGT för den stackars ensamstående mamman som tjänar mindre än de som redan haar mycket. Hur plus i plånboken kan vara dåligt har jag inte riktigt fattat, men på nåt vis så är det dåligt enbart av den anledningen att det blev bättre för någon annan.

Och varför blir det så här då? Sänker man en skatt som är procentuell av inkomsten blir det ju per automatik fler kronor om du tjänar mer. Ingenstans redovisas hur stor den procentuella förbättringen för respektive grupp blev. Sannolikt är den större för låginkomsttagarna, men det är det ingen fetvänsterjournalist som är villig att skriva.

Okej. Det är alltså dåligt med sänkning av procentuella skatter/avgifter eftersom det "gynnar" de redan rika. Vad har vi för alternativ då? Jo, man kan ta samma avgift/skatt av alla medborgare oavsett lön. Hips vips var vi inne på de nya A-kasseavgifterna. Där betalar alla lika mycket. Är det bra då (enligt media)? Nejnejnej, tro inte det för guds skull. Det är inte bra för de som har det svårast. Varför skall de betala lika mycket som en som tjänar bra?

Jag blir bara så matt. Ha dock detta i åtanke när ni läser sådana där artiklar i framtiden. Plus i kassan = bra. Minus = dåligt. En enkel tumregel. Stirra er inte blinda på grannen för att han lyckas bättre än du.

Och så en annan sak. En borgerlig regering har alltid sämre förutsättningar att lyckas bli omvalda så länge majoriteten av Sveriges journalister är vänsterorienterade. De kallas inte den tredje statsmakten för inte. Och jag tycker det är ojuste.

onsdag, oktober 25, 2006

Pinsamt dåligt.

Nya kulturministern och tillika ansvarig för idrotten fick följande frågor:

I vilken klubb spelar Zlatan Ibrahimovic?
I vilken gren vann Björn Lind dubbla OS-guld?
Vilket land vann Fotbolls-VM?
Varifrån kommer Färjestad?
Vem är förbundskapten för Tre Kronor?
Vad är Carolina Klüft bäst i världen på?
Vem är Hanna Ljungberg?

Man kan ju utan att förta sig säga att det inte är de svåraste sportfrågorna precis (fråga vilken sjuåring som helst). Ministern fick tre rätt av sju.

Hoppas bara hon är mer insatt i politiken än i sporten.

tisdag, oktober 24, 2006

Jag tycker verkligen att vi skall ha självbestämmaderätt över våra liv. Men det här är enbart äckligt.

Våld

Utan att jag tänker på det så har jag ett inbyggt filter i hjärnan när det gäller våld i filmer vs. våld i verkligheten. Våld på bio eller på film påverkar mig inte ens nämnvärt. Inte ens den brutala scen från American History X ni vet där filmens nazist (Edward Northon) kommer på en svart inbrottstjyv och avslutar misshandeln med att lägga offrets med munnen mot gatkanten och sparka honom i bakhuvet kan få mig att lyfta på ögonbrynen. När det gäller våld som sker på riktigt, som exempelvis kan visas på efterlyst eller liknande program blir jag spyfärdig av illamående.

Jag vet inte om ni kommer ihåg den där uppmärksammade lilla filmsnutten där ett gäng hade filmat sig själva när de misshandlade en snubbe på Stureplan. Jag mår verkligen fysiskt illa när jag ser sånt, trots att det inte är närmelsevis så brutalt som på film. Ändå är filmerna nu för tiden otroligt verklighetstrogna, ofta i alla fall.

Utan att man tänker på det, och hur mycket man levt sig in i filmen blir det aldrig riktigt. Tänk när filmskaparna kan lyckas luraa våra hjärnor att det vi ser sker på riktigt. Blair Witch Project var ett försök till detta som dock föll rättså snabbt eftersom det är i princip omöjligt att få publiken att tro att det är en dokumentär när det inte är det.

Jag var och såg Djävulen Bär Prada igår. Meryl Streep är en så sjukt bra skådis i allt hon gör. Hon är fullständigt magnifik i DBP. En helt klart godkänd film som definitivt är bättre än genomsnitet av de filmer jag sett.

Jag hade tänkt skriva om den dröm jag hade i natt som fick mig att skriva det här inlägget, men märker nu att minnesbilderna inte finns kvar lika starkt som när jag vaaknade i natt och mådde direkt dåligt av det brutala våld som just utspelat sig mellan två personer i min dröm.

fredag, oktober 20, 2006

Bandat

Det rosa bandet är på kavajslaget. Igen. Jag har för mig att det är för att man stödjer (eller inte tycker om) bröstcancer. Typ. Alltså... man tycker det är dåligt med bröstcancer. Just det. Det kan man väl gå med på. Cancer är dåligt. Punkt liksom.

Det finns även allehanda andra band, vita, röda ochsåvidare. Nästan alltid för att man stödjer kvinnor i olika saker. Typ mot mäns våld mot kvinnor ochsåvidare igen.

Inget fel i det heller. Men jag stör mig på fenomenet. Av två anledningar.

1. Vad sänder det ut för signaler egentligen? Jo, att vi (alla gemensamt) skall stödja och skydda och stötta "det svaga könet". Det befäster könsrollerna och männens senerpåkvinnorna-"mandat". Hamrar in att kvinnor minsann behöver all hjälp de kan få för de klarar sig inte själva minsann minsann. Komhiåg komihåg. Jag kanske är löjlig när jag ser på det på det viset, men jag är tämligen övertygad om aatt det ligger till på det viset (trots att det är för den goda sakens skull kommer jag inte ifrån att det befäster invanda mönster)

2. Att man måste välja typ av cancer/våld man skall vara emot. Var emot BRÖSTcancer eller mäns våld mot KVINNOR. Varför kan man inte vara emot våld som företeelse eller cancer som fenomen?

KOmmer ni ihåg att det dillades om att det minsann skulle tillverkas nåt band för prostatacancer förra gången det rosa bandet var på tapeten (för det dör minsann fler män i prostatacancer än kvinnor i bröstcancer). Nu blidde det inget av med det vad jag har märkt. Så därför.... pompopom... Lanseras härmed "den rödflammiga hängpungen" - bär den väl synlig på kavajslaget/jackan för att stödja alla stackars män i kampen mot prostatan.

Äh skit samma. Orka. Btw så måste ni läsa den här killen. Det skall jag göra så länge han skriver så roligt som han gör nu.

torsdag, oktober 19, 2006

Ståndet sviker var fjärde man.

Jag blir alltid lika förvånad när jag läser sådant här. Eller både förvånad och inte förvånad. Man vet ju att det existerar eftersom det skrivs om det. Men jag har aldrig hört någon prata om att de har problem med det. Första gången jag fattade att även någon i min ålder hade dessa problem var när mitt ex berättade om att min kompis (som legat med hennes bästa kompis) "hade lite problem med potensen". Det hade jag inte förväntat mig.

Jag antar att man är lyckligt lottad som än så länge (nästan 30 år) kan få upp den. Åtminstone då och då. Synd bara att tillfällena att få användning av det inte är fler...

tisdag, oktober 17, 2006

Tåg-kocko

Jag åker som bekant en hel del tåg. Jag har noterat en dumdum grej gällande tågresenärer. Det går även att iakta samma sak gällande tunnelbaneresenärer (dock icke när det gäller bussresenärer). Någon som är klokare eller mer logisk än mig kan få förklara för mig vari nyttan ligger i detta fenomen.

Nämligen: I stort sett alla som skall med ett tåg eller en tunnelbana GÅR i tågets riktning när det kommer in på perrongen/stationen. Varför kan man fråga sig? Är det för att man när tåget rullar in bestämmer sig för att "DEN dörren MÅSTE jag gå in igenom... skynda skynda [knuffa undan alla som står i vägen] så jag kommer in i MIN vagn"? Eller går man för att man har inbillat sig att man på det viset kan klara av att bättre avgöra vart dörren skall befinna sig när tåget väl stannat (så man kan komma först på = viktigast i världen)?

Nä. Rent logiskt borde man inte ha bättre koll på exakt vart tåget avser stanna under tiden det rullar än man hade när man fortfarande väntade på tåget (och DÅ går det minsann bra att stå still). Det är heller inte rimligt att anta att man går med tåget för att hålla det sällskap eller för motionens skull. Det bästa vore naturligtvis att helt sonika stå still tills tåget stannat. Jag gör alltid det och jag inbillar mig att dörren hamnar mitt framför mig minst lika ofta som för de som jagar dörrarna (och om de gör det så står jag garanterat först i kön eftersom jag stod där från början), kanske vinner jag till och med oftare eftersom de som jagar inte kan ta den plats en stillastående har intagit.

Så. Är detta bara någon genetisk mänsklig defekt vi har? Eller varför gör vi så? Någon någon som kan förklara detta så det blir rimligt??

måndag, oktober 16, 2006

Psst... jag är inte död. Bara hjärndöd.

torsdag, oktober 12, 2006

Jag både mår dåligt och skäms å Simon Banks (Aftonbladet) vägnar för hans Mats Olsson-komplex.

Toppnotering 83-84 kilo. 72,5 igår på vågen. Det börjar fanimig likna nåt. Och igår träffade jag för första gången en människa från Kirgistan, ett land man knappt vet att det finns. Gamla damen hävdade dock med bestämdhet att det existerade.

Och J-dog skall få åka till USA. Är det rättvist?

onsdag, oktober 11, 2006

STORM

Det "stormar" just nu runt Borelius m.fl. i den nya regeringen. Vad handlar det om då? Jo hon och hennes man har (för länge sedan) anlitat svart städhjälp (eller nåt i den stilen). Innan jag går in på det jag vill komma till vill jag verkligen understryka att jag verkligen verkligen inte tycker att någon skall smita undan skatt.

Så var det sagt. Nu till saken.

Vadi består denna mediala cirkus egentligen, och vem bryr sig? Jo, oppositionen bryr sig naturligtvis pliktskyldigt (och tar naturligtvis varje tillfälle i akt att påpeka omoralen eller för den delen dubbelmoralen hos regeringen). Media "bryr" sig i sann vänster/socialdemokratisk anda (ja, journalister är till övervägande grad politiskt vänsterorienterade. En annan sak btw... av vilken anledning anser sig "vanliga" journalister som jobbar på vilken jävla blaska som helst tillhöra en del av "kulturen"?? Kultur my ass att jobba som skvallerreporter på AB eller Expressen)). Men de "bryr" sig onekligen.

Finns det folkligt stöd för denna storm då? Jag menar Äkta folkligt förakt mot att betala/arbeta svart. Inte om vi inte skall anta samma usla moral/dubbelmoral som Borelius. Jag vågar påstå att samtliga (i alla fall så nära samtliga att vi kan kalla dem samtliga) människor i Gurra Sextons kungarike som är över 18 år har fuskat med skatten genom att antingel jobbat svart eller betalat någon svart. Saltat avdragen i deklaration eller "glömt" ta upp någon sidoinkomst, momsfuskat eller på ett eller annat sätt "mörkat" skatter som skall inbetalas.

Sure. Det är särskilt fult att sitta med och stifta lagar som man själv sedan inte följer, men det kanske säger mer om lagarnas utformning än om Borelius moral eftersom detta inte borde vara såååå förkastligt i allmänhetens ögon.

måndag, oktober 09, 2006

Agneeeese

Det är oerhört ledsamt att det blev som det blev. Bara så du vet.

I dagens Metro träffas allas vår Agnes (Idol-Agnes). Hon svara på vad hon gör i veckan på följande sätt:

"I veckan ..."

"...ser jag på tv. Jag tittar knappt på tv"

"... lyssnar jag på mig själv. Jag har gjort det länge nu, men jag lyssnar på ett helt annat sätt - om jag skall ändra något när jag repar in."

"...jobbar jag med promotion hela tiden."

"...surfar jag på min egen hemsida."

"...äter jag tillsammans med mina syskon."

Hon verkar väldigt väldigt intresserad av sig själv, kanske är det för att hon inte syns så mycket på tv som hon "knappt tittar på tv".

Jag har lyckats gissa rätt vem som skall åka ut i båda de inledande Idolprogrammen. Farsan brukar ringa och diskutera detta. Han är OTROLIGT insatt och intresserad av Idol. Av någon besynnerlig anledning har han fastnat för Johan med glansögonen i år. Han har naturligtvis fel. Jag har sagt Felicia eller Marcus all the way men efter Dannys golvsop i fredags går det inte att räkna bort honom. Lämnar information om vinnaren om några veckor.

söndag, oktober 08, 2006

Rätt tid rätt plats osv

Fan, man kanske skulle ta och köpa sig en cykel. Jag menar... röda herrcyklar borde ju vara ganska billiga här i Västerås numera.

Mats Olsson skriver som vanligt roligt och fantastiskt.
"Quirinos anpassningssvårigheter i Djurgården lär vara att han - enligt sig själv - utvecklat ett helt eget spelsystem. Det heter "Att inte ha alla hästar hemma"."

Plockat lite. Pantat flaskor. Köpt mjölk. Druckit kaffe. Sett på F1 och blivit besviken över att Schumacher inte kommer vinna serien sitt sista år. Så produktiv kan man bli av att gå och lägga sig 22.30 en lördagskväll. Prova får ni se.

fredag, oktober 06, 2006

Skattkistor överallt!!!

Skatt, ni vet sådana där sjörövare gräver upp... eller sån som stat och kommunrövare gräver ner. Skämt åsido. Jag har absolut inget emot att betala skatt, men jag måste tillstå att det blir en aning komiskt när man tänker på det.

Låt säga att du tjänar 100 kr (innan skatt). Då har din arbetsgivare betalat 24,26% i s.k. löneskatt. (kom ihåg 24 kr). Du själv betalar s.k. kommunalskatt (exempelvis om du är bosatt i Hoburg på Gotland) med 35,41% (komihåg 24+36=60 kr). Sen är det så fiffigt konstruerat att du också betalar moms (egentligen "mervärdesskatt") på normalt 25% (komihåg 24+36+16=76kr).

För att salta detta ytterligare kan vi leka med tanken att du tjänar över brytgränsen för statlig skatt. Då betalar du ytterligare 20% på hundringen (komihåg 24+36+11+20=91kr). (16 kr i moms blir 11 för du har mindre att handla för pga högre statlig skatt)

Sen skulle man kunna leka med tanken att du köper sprit och tobak för pengarna (som är belagda med "punktskatt/straffskatt" (ty detta är farligt för dig, dumma dumma människa))... så blir skatten ännu högre. Naturligtvis beroende på hur mycket du köper (nu räcker dina 44 kronor du har kvar av hundringen inte så långt) men punktskatten på sprit är 501,41 kr per liter ren alkohol.

Borde det inte vara möjligt att få ihop statens finanser liksom? Går det att begripa ovanstående resonemang utan att kollra bort sig? Kan jag betala mer i skatt än jag får? Kan jag det? Verkar inte bättre va?

Jag har i alla fall köpt vin idag. Grattis alla pensionärer.

På Expressen.se kan man rösta på hur man tycker att Fredrik Reinfeldt sköter sig som statsminister. 69% ger honom fem getinger. Grattis Fredrik. Men ärligt. Är det inte liiiite tidigt att ställa frågan efter det att han varit statsminister i EN enda dag? Jag menar... hur mycket dåligt hinner man göra på en dag?

Naivitet

Alltså. Jag anser mig vara ganska naiv. Men det finns ju skillnad i grad.

Vet inte om jag skrivit om denna lilla episod tidigare. Om jag inte gjort det så borde jag gjort det varför jag gör det nu istället.

Min första lägenhet i Stockholm var på Dalagatan (nära norra bantorget). Ett gammalt hus med högt till tak, stuckatur och hela köret. En dag ringde det på dörren. Det visade sig att Jehovas Vittnen hade förärat mig ett besök. Det var en äldre dam och en tjej i 20-årsåldern som var riktigt snygg dessutom (annars hade jag nog kört deras propåer på dörren). De delade ut sina små texthäften och damen frågade om hon fick lov att läsa ett litet stycke ur bibeln för mig. Det fick hon visst det sa jaag och passade på att titta lite på hennes kollega (lyssnade inte så noga på vad hon läste). Färdigläst frågade hon mig om jag höll med om det hon nyss läst och jag svarade nåt i stil med "eehhhrrrm, mjodå, det verkar ju bra". Jaha sa damen, jag kanske får läsa ett litet stycke till? Visst, inga problem svaarade jag och damen läste och jag upprepade föregående procedur. Även denna gång frågade damen om jag höll med och jag höll med. Lite förvirrat frågar damen då: Men du är inte jude? Nä svarade jag. Jaha sa damen, jag trodde alla som bodde här var judar. Nä det tror jag inte sa jag. Sedan gick dom.

Först i efterhand insåg jag att de i sin naivitet förutsatt att alla som bodde i huset var judar eftersom det i trapphuset (på golvet som väl åtminstone borde vara typ 100 år) i marmorgolvet fanns ett flertal av den sexuddiga davidsstjärnan ingraverat, och det MÅSTE ju innebära att alla som bor där är judar. Varför skulle vi annaars ha judestjärnor i golvet liksom?? Det är ju självklart ju.

Perfekta ben.

Visst. Men där är väl liiite mer än bara längden som avgör om benen är perfekta eller inte. Nu kanske jag är petig, men så tycker i alla fall jag. Så fram med måttbandet. Brudar, era ben skall vara 1.4 i förhållande till överkroppen. Gubbs, lika samma överkropp och ben.

Hur det ligger till med armar, näsa, öron, ögon står det dock inget om men Nicole Kidman ligger nog rätt bra till på alla de där punkterna.

Nu ringer det... måste sluta...

onsdag, oktober 04, 2006

Psyko och cencur

Jag faller till föga för hennes åsikt om att det vore ett bra blogginlägg. Inte så mycket för att det är ett bra inlägg utan mest för att jag skall ha nåt att skriva om alls. Sparade en Metro i vilken det faanns en dum insändare jag tänkte kommentera i vanlig ordning. Men den ligger hemma och börjar dessutom bli lite ur tiden.

I alla fall. Så har jag lite tvångstaankar gällande gem. I arbetet jag har förekommer det att kunder skickar papper till mig, ibland sammanfogade av gem. Det är inte alldeles ovanligt att de då användt såna där sladdriga oanvändbara plastgem. Det första jag gör då är att ta bort plastgemet (eller vad det nu kan vara för mysko gem i alla möjliga material, färger och designer) och sätter dit ett fint vanligt metallgem istället. Puh. Ordningen återställd.

Detta innebär i praktiken att jag haar en hel skål fylld med konstiga gem på mitt skrivbord som jag inte riktigt vet var jag skall göra av.

För er som skall skicka brev till mig är det dessa gem som gäller.

En annan sak som kan vara bra att känna till är att Miss Pessimist gallrar bland dina kommentarer. Om du använder dig av ord som hon av någon outgrundlig anledning inte "godkänt" så raderas helt sonika hela kommentaren. Här följer en kommentar på hennes inlägg om "alla barnenhistorier" som blev censurerad.

"Alla papporna var nöjda med sina smeknamn, förutom Arne, som kallades för Kuk-Arne."

Då förstår ni att det inte krävs så jättemycket för att bli cencurerad. Känns lite 50-tal eller möjligen inspirerat av TV-censuren i USA där det mest förekommande ordet (fuck) cencureras.

måndag, oktober 02, 2006

Dagen började alldeles fantastiskt med att SJ behagade ha standardfelet "signalfel" under min resa från Västerås till Stockholm. Signalfelet gjorde så tåget endast kunde köra i krypa-hem-från-krogen-klockan-fem-på-morgonen-hastighet. NÅGON som kan förklara vad signalfel är för något??? Eller är det som jag misstänker nåt de hittat på bara för att ha nåt att skylla på?

I allafall tog det dryga två timmar till Stockholm. I och för sig fick jag en extra timmes sömn på tåget...

Dagen ryckte dock upp sig markant efter den synnerligen smaklösa och tråkiga lunchen bestående av quornbiffar och ris-otto (undrar om någon är döpt till Ris-Otto??) då men gamle vapendragare Per ringde och bjöd in mig till sitt efter jobbet idag. Skall bli trevligt att återse den gamle skurken. Har varit lite si och så med den varan sedan jag flyttade till Västerås. Man blir väl lat också. I guess. Men nu. I alla fall. Så skall vi "hänga" igen.

Ballahir. Roligt ord som betyder nåt på nåt språk som jag inte kan.

Förr tyckte jag det var roligt att skruva ihop ikeamöbler. Eller för den delen skruva ihop eller sönder vad som helst. Just nu kan jag inte komma på en enda grej jag inte hellre gör.

Okej. Jag skriver inte lika ofta som förut. Och totalt intetsägande inlägg dessutom. Men är ni så jävla dumma att ni kommer hit får ni skylla er själva.

Ikeamöblernas vara är en direkt konsekvens av att exxet nu äntligen hämtat de sista grejjerna från vårt s.k. f.d hem. Hämtat det som tydligen var hennes då. Det allra mesta var mitt av det "vi" ägde, men ändå stör jag mig över att någon kommer hit och "stjäl" mitt möblemang. Det verkar dock som jag får behålla en väldigt fin tavla som utan någon som helst tvekan är hennes. Å andra sidan har hon min digitalkamera á 2,500 spänn.

Jag har på allvar funderat på om man inte skulle kunna skita i att sova helt och hållet. det vore så jääävla bra. Istället för (om vi leker med tanken att man sover 8 timmar) att vara ledig 33% av dygnet (jobb 33% och sömn 33%) så skulle man ju vara ledig 67%!!! Svårt att inte överväga.

Dessutom hjälper söta madam till rätt bra med det projektet.