Naivitet

Alltså. Jag anser mig vara ganska naiv. Men det finns ju skillnad i grad.

Vet inte om jag skrivit om denna lilla episod tidigare. Om jag inte gjort det så borde jag gjort det varför jag gör det nu istället.

Min första lägenhet i Stockholm var på Dalagatan (nära norra bantorget). Ett gammalt hus med högt till tak, stuckatur och hela köret. En dag ringde det på dörren. Det visade sig att Jehovas Vittnen hade förärat mig ett besök. Det var en äldre dam och en tjej i 20-årsåldern som var riktigt snygg dessutom (annars hade jag nog kört deras propåer på dörren). De delade ut sina små texthäften och damen frågade om hon fick lov att läsa ett litet stycke ur bibeln för mig. Det fick hon visst det sa jaag och passade på att titta lite på hennes kollega (lyssnade inte så noga på vad hon läste). Färdigläst frågade hon mig om jag höll med om det hon nyss läst och jag svarade nåt i stil med "eehhhrrrm, mjodå, det verkar ju bra". Jaha sa damen, jag kanske får läsa ett litet stycke till? Visst, inga problem svaarade jag och damen läste och jag upprepade föregående procedur. Även denna gång frågade damen om jag höll med och jag höll med. Lite förvirrat frågar damen då: Men du är inte jude? Nä svarade jag. Jaha sa damen, jag trodde alla som bodde här var judar. Nä det tror jag inte sa jag. Sedan gick dom.

Först i efterhand insåg jag att de i sin naivitet förutsatt att alla som bodde i huset var judar eftersom det i trapphuset (på golvet som väl åtminstone borde vara typ 100 år) i marmorgolvet fanns ett flertal av den sexuddiga davidsstjärnan ingraverat, och det MÅSTE ju innebära att alla som bor där är judar. Varför skulle vi annaars ha judestjärnor i golvet liksom?? Det är ju självklart ju.