Tåg-kocko

Jag åker som bekant en hel del tåg. Jag har noterat en dumdum grej gällande tågresenärer. Det går även att iakta samma sak gällande tunnelbaneresenärer (dock icke när det gäller bussresenärer). Någon som är klokare eller mer logisk än mig kan få förklara för mig vari nyttan ligger i detta fenomen.

Nämligen: I stort sett alla som skall med ett tåg eller en tunnelbana GÅR i tågets riktning när det kommer in på perrongen/stationen. Varför kan man fråga sig? Är det för att man när tåget rullar in bestämmer sig för att "DEN dörren MÅSTE jag gå in igenom... skynda skynda [knuffa undan alla som står i vägen] så jag kommer in i MIN vagn"? Eller går man för att man har inbillat sig att man på det viset kan klara av att bättre avgöra vart dörren skall befinna sig när tåget väl stannat (så man kan komma först på = viktigast i världen)?

Nä. Rent logiskt borde man inte ha bättre koll på exakt vart tåget avser stanna under tiden det rullar än man hade när man fortfarande väntade på tåget (och DÅ går det minsann bra att stå still). Det är heller inte rimligt att anta att man går med tåget för att hålla det sällskap eller för motionens skull. Det bästa vore naturligtvis att helt sonika stå still tills tåget stannat. Jag gör alltid det och jag inbillar mig att dörren hamnar mitt framför mig minst lika ofta som för de som jagar dörrarna (och om de gör det så står jag garanterat först i kön eftersom jag stod där från början), kanske vinner jag till och med oftare eftersom de som jagar inte kan ta den plats en stillastående har intagit.

Så. Är detta bara någon genetisk mänsklig defekt vi har? Eller varför gör vi så? Någon någon som kan förklara detta så det blir rimligt??