Slumpen

Jag stör mig mycket av att slumpen har så innisatans stor inverkan över allting. Varför skriver jag om detta? Funderade över vilka egenskaper min framtida tilltänka optimala girlie skulle ha. Kom knappt fram till någonting. Visst. Hon skall vara snygg, smart, snäll och elak, rolig, kärleksfull, älskvärd och envis men kompromissbenägen, vackra ögon och allt annat.

I verkligheten nöjer man sig med den som älskar dig tillbaka. I verkligheten nöjer man sig med det jobb man av slump har fått. I verkligheten gör man allt utan att tänka efter varför man gör som man gör. I verkligheten lyssnar jag just nu på White Stripes Jolene och Waltzing Matilda med Tom Waits.

Finns verkligheten? I alla fall finns verkligheten i det vi vill kalla verklighet. Nöjer vi oss så? Javisst. White Russian på Rismjölk. Is.

Cecilia, som jag inte vet vem det är, frågade implicit om jag tyckte det var okej att skriva om vad jag och Frun gjort för bara en timme sedan, ganska obeslöjat. När jag skrev det så ansåg jag det, men ett frö av osäkerhet har grott. Av en enda anledning. Att Frun skulle misstycka. Å andra sidan är det jag skrivit om frun här verkligen odelat positivt. På sätt och vis är allt jag skrivit här i bloggen en kärleksförklaring till henne. Faktum är att jag till och med undanhållit saker som jag velat skriva om enbart för risken att Frun skulle snubbla över den här sida och läsa det. En risk om måste ligga under allt mätbart som finns.

Vad sjukt snygga killarna i Snook är. Så vill jag se ut. Såg dom på folktoppen alldeles nyss. Robert Gustavsson är jordens roligaste person. Sug min kuk någon.