Vits vats fillibombombom

En del har svårt för såna som skiftar från gravallvarlig till tramsnisse på en sekund. Jag är en sån. Alltså en som skiftar. Kan sitta på jobbet i nåt möte och diskutera något "viktigt", man slinker in på nåt annat och så vips, så kommer det. Idag till exempel frågade en kollega mig den fråga man måste fråga idag eller den här veckan (om man inte skall anses helt wacko). Nämligen vad jag skulle göra i midsommar.
-Jag skall åka till Gotland, sa jag
-Jaha, med båten idag eller?
-Ja, den går ikväll klockan 23.30.
-Ojojoj, då är du framme vid sextiden i morgon bitti då... ojojoj.
-Nä, den är framme vid kvart över två.
-Jaha, skall du åka snabbfärjan?
-Jo, för det finns bara snabbfärjor nu för tiden.
-Men... hur kommer du från båten sen mitt i natten då?
-Nej, jag hade tänkt ta livet av mig direkt jag kommit av båten i Visby så det är lugnt.

RADIOTYSTNAD
[hörde jag rätt...]
[kan det verkligen vara möjligt]

Inte en enda av tanterna fann denna lilla lustighet det minsta roande. Jag tror att de är såna som bara kan skratta åt vitser om man börjar med "Okej, skall jag berätta en rolig historia..." eller "har ni hört den här om han som..." eller "Det här är en rolig historia jag hörde..."

Så att de liksom vet att när historieberättaren slutar berätta, då har det roliga just varit (=skratta, annars tror folk du är dum i huvudet).