Kommentera mera, eller låt bli!

Det här inläggets syfte är egentligen en fråga till J-dog: har du lust att skriva du också här i bloggen? (vi fixar ett account till dig så du kommer in här också). Du behöver inte skriva så ofta.

J-dog är som bekant min enda bekanta, såvitt jag känner till, som exakt vet vem som ligger bakom Akut Insikt.

När jag ändå är här tänkte jag förklara mitt kommentarsbeteende. Surfar runt lite bland bloggar, vissa kommenterar jag, andra inte. Funderade på vad det är som avgör huruvida jag lämnar en kommentar eller inte. Så här tror jag att det är: jag kommenterar endast de bloggar vars innehavare jag anser skall få läsa min blogg. Läser ett eller ett par inlägg, dömer människan bakom (oftast för tid och evighet) och avgör huruvida han eller hon har rätt att läsa det jag skriver. Det paradoxala är att vem som helst som har tillgång till en internetuppkoppling faktiskt kan läsa det här, men jag vill liksom inte hjälpa på traven. Man kanske skulle kunna tycka att en besökare är en besökare är en besökare, men jag vill gärna sålla lite. I alla fall kunna inbilla mig att jag sållar lite.

Sååå, du som läser det här är sannolikt en i en noga utvald skara människor. Eller inte. Eller jo. Eller kanske. Äh.

Att jag sedan är så småsint att jag bara länkar (ute i marginalen) till de som länkat till mig (och inte till de som jag anser ha bra bloggar) är egentligen en fin gest bara. Egentligen vill jag inte länka till någon eftersom ni inte har att göra med vilka bloggar jag läser (om jag inte kommenterar dom då förstås).