Nu skall vi se här. Mitt idrottsintresse är egentligen väldigt diffust. Jag har försökt analysera det många gånger. Å ena sidan är jag endast intresserad av idrott för att jag förväntas vara det. För att kunna diskutera diverse sporter med alla sportnördiga polare. Tänk om hela skiten bara är en enda stor bluff. Att alla, som jag, bara kollar och håller sig uppdaterade bara för att ha något att snacka med polarna om.

Å andra sidan så gillar jag verkligen den underhållning "viktiga" mästerskap ger. Eller... jag gillar den unisona lycklighet som skapas. Gemenskapen av att verkligen intressera sig för samma sak. Den är så överbryggande. Man snackar fotbollsvm med Agda 65 som annars bara diskuterar aviga och räta maskor, man snackar med kassören/skan på Ica, med postgubben eller med fyllot på stan. Och alla har samma mål, alla är lyckliga så länge det går bra för Sverige och arga då det går dåligt. Och det ÄR ju spännande.

Men egentligen... har det någon som helst betydelse för mig om Sverige vinner VM eller kommer sist? Egentligen inte. Eller vad är poängen? Vill jag kunna skryta för mina utländska vänner om att Sverige minsann vann fotbollsvm 2006? Eller hockeyos. Eller tresteg. Eller damernas höjdhopp. Kanske jag vill, fast... nä. Däremot finns ju alltid sporten som samtalsämne även med de utsocknes.

Nästa vecka skall vi ses på tu man hand. Jag ser fram emot det. Allt till trots.

FTW - Turbonegro.

Fråga jag ställer mig: Kommer mitt 300:e inlägg (dvs nästa) vara extraorinärt bra eller lika sopigt som vanligt. Odds för att det blir sopigt som vanligt: 1,05, extraordinärt: 17,65.