Laila Freivalds har äntligen avgått. Jag säger äntligen. Egentligen utbrister jag "äntligen" ungefär som Gert brukar göra när nobelpriset i litteratur delas ut. Fast på riktigt. Alltså jag menar det.

Det jag avskyr mest med Laila är hennes totala avsaknad av självinsikt och obefintliga förmåga att erkänna att hon utfört NÅGONTING mindre bra. Allt är, enligt henne, andras fel. Hon är ett offer i det här. Det är journalisternas fel att hon misskötte tsunamin, eller var det någon enskild tjänsteman på UD... I alla fall var det inte hennes fel. Att hon dessutom verkar vara en notorisk lögnare är i och för sig ingen ovanlig politisk förmåga. Men att vara en notorisk lögnare som är dålig på att dra lögner är direkt dåligt, oavsett du är politiker eller inte.

Att hon sedan uppvisar ett direkt vansinnigt och på gränsen till sinnessjukt intryck gör att jag verkligen hade förväntat mig att detta skulle skett tidigare.

Äntligen var ordet.

Jag fick ett långt mejl från tjejen idag. Jag har svarat. Vi får väl se vart det bär. Eller brister.