E=MC^2
Det är väl lika bra att vi börjar med den här lilla utbildningen. På något sätt känns det rimligt att börja med något som vi alla känner till, nämligen "M" som står för massa. Man skulle lika gärna kunna börja på andra sidan likhetstecknet eftersom det indikerar att det som finns på vänstersidan är samma sak som det på högersidan.
M står alltså för massa. Massa i form av is, luft, glas, metall osv. Att all denna massa är en enda sammanhängande helhet lyckades en man vid namn Lavoisier påvisa i slutet av 1700-talet.
Han studerade olika ämnen genom att placera dom i en mojäng som tillslöts varefter han tillförde värme eller eld. Efter detta var gjort plockades ämnet ut och vägdes, samt mättes hur mycket luft som gått åt. Exempelvis en järnbit som fått rosta i mojängen. Han kom fram till samma resultat varje gång. Nämligen att en järnbit som fått rosta inte väger mindre än den gjorde från början. Den vägde i själva verket mer. Eftersom mojängen var kliniskt ren från början kunde den extra vikten inte ha kommit någon annanstans ifrån än från luften. Genom att mäta syrehalten kunde han bekräfta att syret i luften förbrukats och på något vis fastnat på metallen. Den extra vikt metallen hade fått motsvarades exakt av vad luften hade minskat i vikt.
Man kunde alltså konstatera att den totala mängden massa i universum aldrig kommer att förändras, inte ens med en miljondel av ett gram, utan bara ändra utseende och form.
Jag hade egentligen tänkt börja med "E" men kom på mig själv när jag skrivit klart att jag inte gjorde det... men det har ingen betydelse. Vi tar "E" nästa gång.
M står alltså för massa. Massa i form av is, luft, glas, metall osv. Att all denna massa är en enda sammanhängande helhet lyckades en man vid namn Lavoisier påvisa i slutet av 1700-talet.
Han studerade olika ämnen genom att placera dom i en mojäng som tillslöts varefter han tillförde värme eller eld. Efter detta var gjort plockades ämnet ut och vägdes, samt mättes hur mycket luft som gått åt. Exempelvis en järnbit som fått rosta i mojängen. Han kom fram till samma resultat varje gång. Nämligen att en järnbit som fått rosta inte väger mindre än den gjorde från början. Den vägde i själva verket mer. Eftersom mojängen var kliniskt ren från början kunde den extra vikten inte ha kommit någon annanstans ifrån än från luften. Genom att mäta syrehalten kunde han bekräfta att syret i luften förbrukats och på något vis fastnat på metallen. Den extra vikt metallen hade fått motsvarades exakt av vad luften hade minskat i vikt.
Man kunde alltså konstatera att den totala mängden massa i universum aldrig kommer att förändras, inte ens med en miljondel av ett gram, utan bara ändra utseende och form.
Jag hade egentligen tänkt börja med "E" men kom på mig själv när jag skrivit klart att jag inte gjorde det... men det har ingen betydelse. Vi tar "E" nästa gång.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home