Aldrig har tiden stått så stilla
Aldrig har tiden gått så fort
Jag hade glömt hur det var
Jag hade glömt hur musik skall vá
Så mycket hjärta smärta och vrede
Grannar och vuxenlivet hade tvingat mig
att tro att musik inte skall vara på hög volym
Jag hade glömt 1990, men inte hon
med de guldbruna ögonen
Aldrig har de nya varit så distansierade
Vissa brinner för evigt
Det är de som aldrig slocknar
Som talar om för oss hur livet är
Släpp aldrig in dom andra
Fan fan fan va bra

Tack Thåström 9/3-06 Västeråshallen.

http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=191359