Skönlitteraturen har tillfälligt fått stå tillbaka för den lite mer vetenskapliga litteraturen. Jag stör mig på att jag inte vet allt. Faktum är att jag vet väldigt lite. Därför skall jag ta reda på allt. I alla fall allt jag har förmågan att komma över och är intresserad av. Eller... sånt som alla borde känna till, men inte känner till.

Jag kommer med jämna mellanrum vidarebefordra den här vetskapen till er, mina barn.

Det är lätt att bli helt uppslukad av själva faktumet att just du läser detta här och nu. Det är så otroligt osannolikt så hälften vore nog. Dels så har grundämnena kol, väte, syre och kväve (samt en liten mängs diverse andra ämnen, som du förövrigt kan inhandla på ett vanligt apotek) fått för sig att forma sig i form av dig. Dessutom av någon underlig anledning så väljer dom här atomerna att, efter cirka 650 000 timmar, att helt enkelt stänga ner dig och bli andra saker.

Dessutom så är det på grund av en otrolig massa lyckosamma biologiska omständigheter. Exempelvis så existerar idag endast 0,01 % av de arter som funnits på jorden, och en av dom är just människan.

Som om det inte räckte så så har dina förfäder vid exakt rätt tidpunkt haft turen att mutera så att dina förfäder genom historien exempelvis avskytt syre, älskat syre, lagt ägg, levt under marken, haft päls osv osv. Hade någon av de här omständigheterna avvikit minsta lilla från vad som just skett hade du kanske varit en valross på ett isflak idag.

Vad gäller dina personliga anor är du minst lika lyckosam. Tänk dig att under de senaste 3.8 miljarder åren har ALLA dina förfäder av båda könen varit tillräckligt attraktiva, tillräckligt friska för att kunna fortplanta sig samt kunnat leva under tillräckligt lyckliga omständigheter för att hinna göra det. Inte EN ENDA av dina förfäder har blivit krossad eller uppäten, har drunknat, svultit ihjäl, fastnat eller på något annat sätt förhindrad att kunna leverera en pyttelitenladdning genetiskt material till rätt partner vid rätt tillfälle för att kunna åstadkomma den enda möjliga arvskombinationen för att kunna resultera i just DIG.

Bara en sådan sak. Som sagt... detta gav ju inte svar på någonting alls. Därför tänkte jag börja med att förklarar varför en centimeter är just en centimeter lång (dvs ungefär lika långt som du har mellan ögonen) och inte mycket längre eller mindre längd.

Man skulle kunna tro att centimetern är ett påhittat längdmått ungefär som "tum", som från början varierade en del (men på senare tid blivit standardiserat). En centimeter har alltid varit lika lång som den är nu för det är nämligen exakt en miljarddel av längden från nordpolen till ekvatorn (genom Paris).

Varför visste jag inte såna här saker från början? Jag vill ju veta allt. Egentligen har jag alltid velat veta allt, men skolböckerna erbjöd aldrig till någon inbjudande läsning. Min personliga förklaring till det är att de fokuserar alldeles för mycket på hur saker och ting är utan att förklara var för det är på det ena eller det andra sättet. Jag menar... det är inte särskilt intrssant att bara veta att något är si eller så, det intressanta är att veta varför det är si eller så.

Lång inlägg, ungdomar, hoppas ni orkade igenom det.