Träl

Är vi så jävla mycket mindra slavar idag än när vi var bokstavligen var slavar? Egentligen inte. Skillnaden är så att säga att vi åtminstone får betalt i pengar och inte i mat och husrum. Å andra sidan räcker inte lönen för många till så mycket mer än just mat och husrum.

Vi säljer våra liv till arbetsgivarna. Dessutom tackar vi för att vi får göra det. Vi är tacksamma för att ha ett jobb. Men varför är vi det då? Jo, därför att vi har skapat ett klassamhälle där man värderas utifrån vad du gör när du inte är ledig. Arbetslös... ajajaj, mycket dåligt, då är du en dålig människa. Hora...ajajaj, mycket dåligt, loser. Städare... något bättre men inte bra... och så vidare.

Det som möjligen skiljer sig en aning är att vi har lite större möjlighet att förändra vår situation idag än när vi var slavar. Fast egentligen, om man tänker sig att allt förvärvsarbete som slaveri, så är det möjligheten försvinnande liten. Oavsett hur bra det går för dig kommer du sannolikt behöva arbeta till du är åtminstone 65.

Det om detta. Hur många tror ni skulle titta på OS om vi inte hade ett enda medaljhopp? Eller ännu värre, inte en enda deltagare? Nej just det. Skidskytte är inte så jävla skoj om vi inte har en Magda eller en ACO att heja på. Hur ofta tror ni exempelvis rumäner tittar på OS-hockey eller hockey överhuvudtaget? Aldrig vågar jag gissa. Hur många tror ni skulle hålla på med idrott om det inte visades någon idrott på teve. Då menar jag nada. Typ ingen där också. Det bör alltså finnas ett intresse från dels riksidrottsförbunden att vi är bra på idrott och visar det på teve. Och dels ett folkhälsointresse, pga alla som inte blir elit som ändå håller på på grund av att vi ser idrott på teve.

Om nu inte staten vill pynta OS-sändningarna tycker jag de som har intressen i det skall göra det.

Jag skall börja spela Curling. Nästa OS skall jag och brorsan rocka röven av alla sopiga curlingpajsare.