Sport och sånt

Anja Pärson skadade knät igår. Hon sa att det var bra att hon skadade knät så att hon fick något annat att tänka på än själva tävlingen. Som jag ser det är det hennes otroliga förmåga att se det positiva i allt som är dåligt som är hennes främsta egenskap. Och så ett himla jävlaranamma förstås.

Undrar hur det går till när de rekryterar sportkommentatorer. I och för sig tycker jag sportkommentatorerna faktiskt är ganska bra på det de gör. Värre beställt är det med de s.k. sportjournalisterna. Jag är så satans trött på frågan "hur känns det" så jag tror jag spyr nästa gång jag hör den. Lika trött är jag på svaret "ja, jag har inte hunnit känna efter än, men det kommer väl ikväll när man fått samla sig lite". Journalisten har ju ändå som jobb att ställa frågor. Kan man inte begära mer än att de skall fråga hur det känns? De läser ju ändå 3 år på journalisthögskolan. Befriande med Thobias Fredriksson som är en riktig jycklare.

Gällande kommentatorerna. Deras "utbildning" går ut på:
1. Förklara alla svåra termer för tittarna och hur det egentligen ligger till med spelet.
2. Ta aldrig, aldrig, aldrig ut en seger i förskott. Aldrig. Komihågdettanuförfaaan. Aldrig. ALDRIG.

Senast igårdagens match mot Schweiz (hur fan stavar men det). Sverige ledde väl med 5-1 eller nåt när Niklas Wikegård säger nåt i stil med "Ja, skönt att höra att Hävelid är tillbaka, han behövs verkligen... om vi går vidare i turneringen" Tur han fann sig där... det lät nästan som han hade tagit ut segern i förskott och därmed skrivit under sin egen avskedsansökan.

"För nytillkomna tittare så står det 42-0 i Tre kronors första gruppspelsmatch mot Tanzania. Det ser onekligen bra ut, men man kan för den delen inte luta sig tillbaka och bara spela av matchen. De måste verkligen bita ihop och kämpa sista tio minuterna nu så de inte tappar det här. men komihåg, det är aldrig över förräns domaren blåser...." Skit på er.

I Stockholm City idag (Dan Blomberg)
Han har tydligen skaffat sig mustasch.
"Själv har jag varit kluven. För ett par veckor sedan kände jag mig som värsta katten (snygg alltså, för er som inte pratar miljonsvenska). Så fort jag gick ut kändes det som att folk stirrade på mig." (...) "Men andra dagar har jag tittat i spegeln och tänkt att jag i bästa fall ser ut som en avdankad tysk porrstjärna som heter Klaus. Även då har jag fått mängder av blickar, men varit övertygad om att det är för att jag ser tysk ut. Sjukt nog så har jag sett likadan ut både när jag har känt mig snygg och när jag känt mig ful. Skillnaden har bara legat i hur jag har tolkat blickarna som kastats mot mig. Dessutom blir min självupfattning förstärkt av blickarna. När jag är mitt snyggaste jag blir varje blick jag får en bekräftelse på att jag verkligen är kattig. Och tvärtom när jag känner mig skabbig." (...) "Därför låter jag gärna som en skolkurator med hippieideal och förespråkar positivt tänkande. Om jag tror att jag är snygg i min mustasch blir jag det också. Och tror du att du är grym trots, eller kanske tack vare, att du kommer från förorten så blir du det."

Bra skrivet.