Hjärnan blockad

Innan jag skriver om någonting annat måste jag skriva om hockeyguldet. Annars kommer jag aldrig mer kunna skriva nåt mer i den här bloggen. Ni får helt enkelt stå ut med detta.

En av er har lagt ihop ett och ett och kommit på att jag bloggat andra bloggar innan denna. Helt riktigt. Jag har bara inte sagt det. Ni får gärna läsa dom om ni vill. Men ni får leta upp dom själva.

Sverige-Finland. Innan semifinalerna sa jag att jag gärna såg Sverige-Finland i final. När detta sedan blev verklighet ångrade jag mig svårt. Anledningen till detta är att en förlust mot Finland svider betydligt värre än en vinst värmer. Det finns inget jag avskyr mer i sportvärlden än när vi får stryk av finnarna. Nu blev det ju inte så, men jag mår dåligt av vetskapen att det kunde ha blivit så.

dessutom är det väldigt märkligt att Sverige vinner den här OS-turneringen. Sverige har inte varit bäst. Å andra sidan har inget lag varit bäst. Alla har slagit alla på korsan och tvärsan. Utom Finland då... som slagit alla intill matchen mot Sverige. Dessutom tycker jag inte någon i det svenska laget har varit så där överdjävligt bra genom hela turneringen.

Ärligt talat trodde jag ryssarna skulle promenera hem detta. Men det var nån förståsigpåare som sa att de sällan klarar att spela som ett lag genom en hel turnering. Så är det.

Jag tycker ändå att hockeydamerna gjorde den största bedriften om vi nu skall snacka hockey. Guldet där är inte mycket att göra åt liksom.

Leijnegards fråga gällande huruvida Neumannova värdesätter sin dotter mer eller mindre än OS-guldet är nästan lika rolig som när Patrick Ekwall frågade Eunice Barber om Karolina Klüft hade gjort ett "overtramp".