Nu har jag i alla fall lugnat själen med en portion löpning. Efter lugnad själ skickade jag iväg ett sms till min... vad vi nu skall kalla henne... jag och J-dog refererar kort och gott till henne som "frun". Hon är ju faktiskt fru, om än inte min. Än.

Naturligtvis får jag inget svar direkt, vilket är helt förståeligt och vilket jag dessutom mycket väl vet att jag inte kan förvänta mig heller, men ändå så börjar man fundera... shit har hon dissat mig nu då alltså, det har ju för fan gått bara några timmar sedan vi sågs på jobbet... fan också, nu har hennes gubbe upptäckt det hela och det blir kaos och uppochnedvända världen den närmaste tiden... nice, han har upptäckt det och någonting kommer åtminstone att hända i den här soppan ganska snart.

Det var ett sött sms.

För övrigt är jag inte en sådan som skulle kunna fortsätta på det här viset hur länge som helst, nä, högst ett par månader sen får hon ta ett steg i endera riktningen.

Och ja, jag vet att det finns en del feta moraliska betänkligheter i detta, men bespara mig moralkakorna. Tills dess ryssen har intagit landet har vi faktiskt rätt att leva våra liv precis som vi vill. Bara man håller sig till de genemsamt överenskomna lagarna förstås.