På köksbordet. I soffan. I sängen. Återbesök alltså. Man tackar.

Hon undrade om jag menade allvar med det vi håller på med. Jag trodde faktiskt att om det var något jag visat så var det i alla fall inte att jag uppfattar det som en rolig grej eller ett skämt att strula till det med en gift arbetskamrat.

Jag skall erkänna att jag varit ganska cynisk i mina tankar kring det täcka könet från och till jävligt länge. Och så dyker det upp en som är vettig, snygg, vältränad och smart... hmmm, och inte helt jävla handikappad mellan lakanen. Ja... och så gift då förstås.

Puss på er.