Jag vet oftast redan efter cirka tio sidor av en bok om jag kommer att gilla den. just nu Läser jag "Tärningsspelaren" av luke Rhinehart. Naturligtvis borde jag läst den långt tidigare, men nu är så inte fallet. Och jag vet redan att jag kommer tycka den är fenomenal.

"Om jag ibland rökte på ett sätt och ibland på ett annat, ibland inte alls, klädde mig på olika sätt, var nervös, allvarlig, ambitiös, lat, liderlig, glupsk, asketisk - vad skulle då mitt 'jag' vara? Vad skulle jag uträtta? Det är det sätt en människa väljer att begränsa sig som bestämmer hennes personlighet. En människa utan vanor och knsekvent beteende - och följdaktligen leda - är inte mänsklig. Hon är vansinnig.
Med ett belåtet och slött grymtande lade han ifrån sig pipan och log vänligt mot mig. Av någon anledning hatade jag honom."

Boken är så synisk, direkt och ekonomiskt skriven att man baxnar. Att sedan låta tärningen fatta sina beslut är ju en helt fantastisk idé.

"Om ettan ligger uppåt på den där tärningen, tänkte jag, ska jag gå en trappa ner och våldta Arlene*. Om det är en etta ska jag våldta Arlene, blinkade i mitt medvetande som en jättestor neonskylt och min skräck ökade. Men när jag tänkte på att om det inte är en etta så ska jag gå och lägga mig, avdunstade skräcken och ersattes av en skön känsla av upphetsning och min mun vidgades till ett gigantiskt grin; en etta betyder våldtäkt, de andra numren läggdags, tärningen är kastad. Med vilken rätt skulle jag ifrågasätta tärningen?
Jag lyfte på spader dam och mot mig stirrade cyklopögat: en etta"

Köp och läs.

*Arlene är bästa vännen och kollegans fru och tillika närmaste granne.