Det har nästan blivit en stående punkt att kommentera torsdagens Insider. Igår handlade det om Åke Green och hans falang i svenska kyrkan som är emot homosexuella.
På sätt och vis är det som en bild av en svunnen tid man får se när dessa talar sig varma för sin sak. Ungefär "Nääää, nån gång måsta man sätta ner foten och säga ifrån. Först fick kvinnorna rösträtt, sen det här med omläggning till högertrafik och nu vill de där bögarna bli vigda i kyrkan. Nääää nån måtta får det faktiskt lov att vara. Snart skall de väl få skaffa barn också".
Jag har träffat tre präster. Då menar jag träffat och talat med (känner till). Alla tre är väldigt sympatiska personer som vunnit stor respekt hos mig. Jag har svårt att föreställa mig att någon av dessa skulle vara emot homoäktenskap. Men kanske är det så ändå. Enligt programmet verkade det som det var en ganska utbredd uppfattning bland prästerna.
Så klart får de tycka vad de vill om precis vad som helst. Det som stör mig är dock att jag bidrar till förtrycket mot homosexuella bara genom att vara medlem i kyrkan. Det stör mig ordentligt.
Som alltid i sådana här debatter så skall det citeras från bibeln. Sådana grepp leder aldrig någon vart eftersom antalet tolkningar av bibeln är väldigt nära antalet personer som läser den. En detalj dock som jag finner rolig är att de som vill citera bibeln (och då tänker jag på prästerna) ALLTID har med sig en bibel för att liskom kunna bevisa att det verkligen står så. Varför skulle man ifrågasätta att det de säger i bibeln verkligen står där? Det festliga är att den bibel som de helst vill citera ur alltid är en gammal mossig sak (typ med pergamentblad, sönderläst och med fnasigt läderetui). Jag vet inte, men en mossig bibel är väl kanske mer gudomlig än en nyproduktion i paperback.
Jag fattar inte varför Felicia tycker så illa om mig. Jag orkar dessutom inte argumentera om saken. För övrigt klagar jag inte på allt och ingenting. Jag klagar oftast inte på nåt. Däremot vräker jag ur mig min åsikt (insikt). Försöker få andra att se på saker och ting från fler än ett håll. Det är inte ovanligt att jag skriver ur ett annat perspektiv enkom av den anledningen.
På sätt och vis är det som en bild av en svunnen tid man får se när dessa talar sig varma för sin sak. Ungefär "Nääää, nån gång måsta man sätta ner foten och säga ifrån. Först fick kvinnorna rösträtt, sen det här med omläggning till högertrafik och nu vill de där bögarna bli vigda i kyrkan. Nääää nån måtta får det faktiskt lov att vara. Snart skall de väl få skaffa barn också".
Jag har träffat tre präster. Då menar jag träffat och talat med (känner till). Alla tre är väldigt sympatiska personer som vunnit stor respekt hos mig. Jag har svårt att föreställa mig att någon av dessa skulle vara emot homoäktenskap. Men kanske är det så ändå. Enligt programmet verkade det som det var en ganska utbredd uppfattning bland prästerna.
Så klart får de tycka vad de vill om precis vad som helst. Det som stör mig är dock att jag bidrar till förtrycket mot homosexuella bara genom att vara medlem i kyrkan. Det stör mig ordentligt.
Som alltid i sådana här debatter så skall det citeras från bibeln. Sådana grepp leder aldrig någon vart eftersom antalet tolkningar av bibeln är väldigt nära antalet personer som läser den. En detalj dock som jag finner rolig är att de som vill citera bibeln (och då tänker jag på prästerna) ALLTID har med sig en bibel för att liskom kunna bevisa att det verkligen står så. Varför skulle man ifrågasätta att det de säger i bibeln verkligen står där? Det festliga är att den bibel som de helst vill citera ur alltid är en gammal mossig sak (typ med pergamentblad, sönderläst och med fnasigt läderetui). Jag vet inte, men en mossig bibel är väl kanske mer gudomlig än en nyproduktion i paperback.
Jag fattar inte varför Felicia tycker så illa om mig. Jag orkar dessutom inte argumentera om saken. För övrigt klagar jag inte på allt och ingenting. Jag klagar oftast inte på nåt. Däremot vräker jag ur mig min åsikt (insikt). Försöker få andra att se på saker och ting från fler än ett håll. Det är inte ovanligt att jag skriver ur ett annat perspektiv enkom av den anledningen.
1 Comments:
Jag kan berätta att miss softie är en plastpåse som ska fyllas med vatten och man ska doppa kuken i (för de som har en sån), förr fanns det även en hemsidan i den där annonsen... Hysteriskt rolig, med beskrivande bilder.
By felicia, at 4:29 em
Skicka en kommentar
<< Home