Biobesök

Innan jag berättar om gårdagens biobesök måste jag ventilera en av dagens nyheter från P3. En forskare, Wolfgang Pischler (är det samme man som tränade Magdalena Forsberg i Skidskytte), på det som kallas "glesbygdsmyndigheten" (eller nåt i den stilen) har kommit fram till att glesbygdsorter med aktiva kyrkokörer växer snabbare än orter utan desamma.
De intervjuar en pastor som leder en kyrkokör som säger "Det vet ju alla att kyrkokörverksamheten är Sveriges största folkrörelse".

Fan va lite man vet egentligen.

Igår vag jag och såg Narnia i Västerås. Jag vet, det är lite fjortisvarning, man jag är inte den som är den. På självaste premiärkvällen hade de en (!) enda person som stod i kassan och sålde biljetter. Dessutom har jag aldrig varit på en föreställning där folk sprang runt så mycket som de gjorde igår. Alltså, de gick från sina platser, kom tillbaka. Inte vet jag. Toa?

Nu till själva filmen. Jag tänker inte förstöra för er som inte känner till intrigen utan bara ge några kommentarer. Ärligt talat trodde jag att jag aldrig mer skulle få se en film där det så uppenbart syns att det är filmat framför en "blue-screen". Med tanke på åldersgränsen kunde det allt varit lite hårdare. Mest var den bara mysig hela tiden. Barnen spelas inte särskilt väl. Hela filmen kändes rätt styltigt berättad, inget som helst flyt i handlingen, lite först tar vi det här sedan detta, inget utsvävande, ingenting som gör att man känner för karaktärerna.

Förutsägbart som väntat gällande de goda/onda. Alla fula djur är onda. Alla vackra djur är goda. Alla fula människovarelser är onda, alla vackra människovarelser är goda. Är detta så viktigt? Spär det egentligen inte bara på våra fördomar? Skapar det inte ideal som gör att de som inte begåvats med ett vackert yttre mobbas i skolorna eller diskrimineras i arbetslivet?

Vad var bra då? De animerade djuren är i stort häftiga. Häxan gillar jag skarpt. Hon är lagom vacker/ond/powerful. Ståtlig. Lååååång. Manipulativ.