Vart är vi på väg?

Mest är jag nog sårad.

Förr var ungdomens tid tiden mellan konfirmationen och giftermålet. Att vara vuxen var målet. Innan konfirmationen var genomförd fick man inte bära långbyxor. Man gifte sig tidigt. Attribut som långbyxor, fluga eller hatt var attribut för att visa att man lämnat ungdomen bakom sig.

När blir vi vuxna idag? Konfirmationen? Studenten? Körkortet? Militärtjänstgöring? Giftermål? Barn? Svaret är egentligen inte det viktiga. Den springande punkten är varför. Varför blir vi inte vuxna idag? Varför hyllas ungdomen så ogenerat? Vid 30, 40 eller 50-årskalas framhålls ofta vilken ungdomlighet födelsedagsbarnet besitter. Vad beror detta på? Förr var det status att vara äldre.

I dagens högteknologiska samhälle värderas de äldres kunskaper inte lika högt då de inte är kompatibla på samma sätt som de var förr i tiden. Vi pumpas med ungdomsideal via alla medier. För att vara accepterad skall du vara ung och helst snygg. Men ändå? Är det på grund av att alla vuxenritualer numer inte innebär några problem? Ingen misslyckas idag med studenten eller konfirmationen. Vi gifter oss sent eller inte alls. Samma sak med barn. Sent eller inte alls. Orsak samband? Är ungdomen normen för att dessa saker händer sent eller händer dessa saker sent för att samhället prefererar ungdomen. Fan vet.