Dagen efter jobbfest, då alla är lite sega och slöa, ringer jag till B (cirka 55 år).

Hejdu B, jag har fått rapporter om att du inte gjort ett skvatt idag.

Va... vem har sagt det? Jag har minsann gjort en massa, jag har gjort det här och det där och ditten och datten fråga den och den då får du se.

Det är inte vad jag har hört...

Jamen, jag lovar. Jag har minsann inte suttit och latat mig. Jag har jobbat på som vanligt.

Hördu B, jag bara skojar med dig, du måste lära dig att ifrågasätta det folk säger till dig.

Du är så himla elak. Jag tror ju på allt du säger ju.

Det skall du göra också, för allt jag säger är sant.

Fem minuter går och jag ringer upp B igen:

Hejdu B, du jag hörde att du var ute på dåligheter efter festen igår.

Va? Nehejdu, jag åkte minsann direkt hem till K [makens namn].

Hur kommer det då sig att jag har hört att du var ute och slarvade?

Vem har sagt det? Jag skulle ju aldri...[blir avbruten]

Men förihelvete B, jag sa ju till dig för fem minuter sedan att du inte skall lita på allt alla säger till dig!!