Ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta. Om man skall tro på vad man hör. Om folk som är satta att styra Svea Rike är ordentligt skapade. Eller för all del de som administrerar statsapparaten.

Det här är Maja Tejic. Ni har säkert läst om henne och hennes familj i tidningarna för ett tag sedan. Regeringen klubbade för kort sedan igenom en lag som gav de flyktingfamiljer som varit i Sverige mer än två år rätt till uppehållstillstånd. Maja och hennes familj har varit här i drygt tre år. Under de här åren har hon gått i Fridhemsskolan. Nu i 4a.

Nu gäller tyvärr inte den nya lagen Maja och hennes familj. Nej nej, de har nämligen visiterat Norge i åtta timmar, och då börjar tvårsräkningen om från början igen.

På teven nyss gjorde uppdrag granskning ett snyftreportage om hennes klass (jag gillar inte snyftreportage, bussa Janne Josefsson på dom istället) där Barbro Holmber (migrationsministern) skulle komma till deras klass. Sannolikt fick hon nys om att teve var där och dök därför inte upp i skolan för att svara på kidsens frågor. Istället fick några stycken åka dit för att träffa henne. Dock INTE Maja, hon fick minsann inte följa med. Teve fick inte heller följa med så man fick veta hur hon svarade.

Det är vad jag kallar en minister med STAKE. Fy fan vad jag avskyr folk som inte kan stå upp rakryggade för det de är satta att stå upp rakryggade för. Folk som smiter undan sitt ansvar och fegar, mörkar och bara ställer upp när det är angenämnt eller när det passar dom själva.

Ett roligt citat från en av ungarna dock: "Aaa, när vi kom in där på hennes rum liksom... så hängde det tre kristallkronor där. Och eeeh kristallkronor är ju jättedyra. Jag tycker de kunde sälja sina kristallkronor och dela ut pengarna till skolorna så kunde vi köpa pennor för pengarna."

Stabilt.