Den nya politiken.

Jag går och lägger mig alldeles för sent på kvällarna (läs nätterna). Jag gör det därför att sömnen inkräktar på min fritid. Mindre sömn är lika med mer fritid. Jobbet är liksom konstant. Behöver jag sova mer? Kanske. Kanske inte. Idag försov jag mig i alla fall. Extra jobbigt när jag förväntades hålla i ett möte det första som hände idag.

I dagens Metro finns en insändare "Centerpartiet vänder kappan efter vinden". Bland annat så skrivs "...dels sticker de upp fingret i luften och känner av vartåt opinionsvinden blåser, och ändrar sig efter dessa signaler" ... "Kan vi lita på ett parti som är berett att sälja sin själ...?"

Kjelle Lundgren, som skrivit insändaren, irriterar sig alltså på att Centern ändrat sig på vissa frågor, för att vara väljarna och de borgerliga till lags. Och att detta skulle innebära att de inte går att lita på.

Är det inte detta riktig demokrati handlar om? Tänk om det, på riktigt, kunde finnas ett parti som representerar majoriteten i alla frågor. Tänk om det verkligen fanns någon som brydde sig om vad väljarna ville ha och rättade sin politik därefter istället för att enögt och envetet tjata på om partiets "grundläggande" övertygelser. Övertygelser som är mer mossiga än bockstensmannen. Tänk om det fanns ett parti man alltid kunde lite på skulle följa medborgarnas kollektiva vilja. Tänk om.

Visst. Det skulle innebära att många proffspolitiker, som är präglade sedan bröstmjölken att "du skall bestämma dig för en åsikt och-sen-skall-du-hålla-fast-vid-den-så-länge-du-lever-annars-kommer-satan-och-tar-dig", skulle bli högröda av imaginärt svek eftersom det är de som vill leda folket och inte låta sig ledas av folket. Många skulle inte palla med detta, att kunna ändra åsikt om någonting är ett partipolitiskt svek vilket gör dig dödsdömd politiskt. Alltid.

Men ärligt. Skulle inte du kunna tänka dig att rösta på ett parti som inte är så in i helvete envetet envisa och oresonliga?