Palme såklart.

20 årsdagen av Palmes mord "firades" igår. Det är på sätt och vis lustigt att man firar morddagen och inte dagen då han dog, dvs idag. Det är dessutom lite lurigt det där... att morddag och dödsdag skiljer sig (vilket det i och för sig ofta gör). Eller... det är inte så konstigt, men det känns lurigt att personen i fråga faktiskt var vid liv när mordet begicks.

Själv var jag 9 år och skulle gå upp och titta på Godmorgon Sverige som alltid. Jag minns inte så mycket mer om saken än att det var en stor grej.

Hur som helst hade Insider och TV3 en form av uppesittarkväll med tema Palmemordet. De hade bjudit in två kriminalkommissarier, en som fortfarande jobbar i Palmegruppen och en som är pensionerad. Det lustiga med dom var att båda hade väldigt markerade veck alldeles vid näsroten (ni vet ett sånt där man med stort sjå kan åstadkomma om man rynkar pannan och sänker ögonbrynen). Kanske är det ett grundläggande krav för att bli kommissarie att man har ett sådant veck. Så man kan se allvarlig ut hela tiden liksom. Eller om man utvecklar sådana veck för att man hela tiden sitter med rynkad panna och funderar på mordgåtor samt spänner blicken i folk mest hela tiden.

Panelen verkade tämligen säkra på at Christer Pettersson var Palems mördare. Leif GW Persson var väldigt övertygad (på radion i morse) att det inte var CP.

Gert Fylking, som gick i skola tillsammans med CP var med och beskrev CP på ett sätt jag faktiskt inte tänkt på tidigare. Han sa att Christer var en "rainman" (Dustin Hoffman i filmen med samma namn). En person som kommer ihåg allt. ALLT. Alltså en person som på ett autistiskt sätt minns allt han varit med om. Jag kan inte låta bli att imponeras av denna Christer Pettersson, som till det yttre är en råbarkad ociviliserad "brute" med skrovlig fylleriröst och knarkproblem. Yrkesbrottsling sedan mycket ung ålder. Samtidigt lovordades han från Calle Flygares teaterskola som en stor begåvning.

Oavsett Christer har utfört mordet eller inte har han på ett ytterst raffinierat sätt maximerat sin nytta av denna historia. Lockat medierna med nya "revulotionerande" uppgifter om Palmemordet (för en ringa summa pengar). Trots alla dessa utspel till tidningarna verkar han inte försagt sig vid särskilt många tillfällen. Många gånger har han spelat med tanken att det verkligen var han som är mördaren. Drivit med media och oss läsare. I dom fall han upplevt att han kanske sagt för mycket har han retirerat och sagt att han bara sa så för pengarnas skull.

Så här i efterhand, när man ser inspelningar av han uttalanden och med Gerts beskrivning i åtanke, inser man att han aldrig varit en söndersupen och sönderknarkad pundare rent retoriskt eller mentalt. Tvärtom slås man av hans fantastiskt precisa uttalanden där han alltid har exakt koll på vad han kan säga och vad han inte kan säga. Sannerligen imponerande av en av dom sista man förväntar sig dylika saker ifrån.

Kanske hade han ens aldrig blivit åtalad om han varit en "vanlig" puckad svenne med knark och alkoholproblem. Fan vet.

Varje gång jag ser Joakim Palme tycker jag synd om honom. Inte för att hans far blivit mördad utan för att han har så otroooooligt svårt att uttrycka sig samtidigt som han tvingas vara med i diverse teve och radioprogram.