Lycklig man

Hur ofta ser du en lycklig männsika idag egentligen? Jag kom att tänka på det häromdagen, att jag i princip aldrig ser lyckliga männsikor. Jag menar så där jättelyckligt tacksamma, som man kan se på teven från någon av de fattiga delarna av vår värld då det fått något de aldrig kunnat drömma att de skulle få.

Varför har vi slutat vara lyckliga då? Vi har det för jävla bra helt enkelt, vi har inte vett att uppskatta allt vi har och borde uppskatta. Det verkar nästan som att ju bättre du får det desto mer anser du dig ha rätt att klaga på allt och alla. Jag vet inte... kanske blir det så här av klyftorna i samhället, jag menar att den relativa fattigheten gör sig påminnd. Vi tar ett exempel: antag att du har pengar till mat, ett okej boende, en del fritidsaktiviteter, lite över att spara till och med, men du känner dig missnöjd med detta trots detta därför att andra som du jämför dig med har mer. Om vi antar att så är fallet, dvs att den relativa fattigheten leder till att vi är mindre lyckliga så får vi ett ganska så paradoxalt resultat...

För att nå tillväxt, utveckling, höjda löner, bättre standard och så vidare är vi ganska överens idag om att en väl fungerande marknadsekonomi måste få råda. Men samma marknadsekonomi kommer att premiera vissa framför andra vilket kommer att leda till det jag just beskrivit.

Jag vet inte. Vad jag dock vet är att den bok som Linda Rosing håller på och skriver tillsammans med Daniel Nyhlén (den skall heta "scandal beauty) kommer bli top tio sämsta böckerna NÅGONSIN utgiven. Risken är ganska stor att det blir den absolut sämsta någonsin. det är ju inte våra två största tänkare som ligger bakom. Om jag utrycker mig diplomatiskt.